Ditt barn är en miniversion av dig

Hej

Ibland reflekterar jag över hur andra barn beter sig men glömmer av mina egna barn och reflektera över mig själv

Idag var vi på skridskoskola. Ja då har man tid att reflektera när ens barn är på isen och far runt men jag kan inte hjälpa att förundras över dessa minimänniskor vi skapar

Där går ”fjällräven” familjen som jag valt att kalla dom
Pappan och mamman är osäkra personer som jag upplever det. De tar ingen kontakt med någon och det gör inte barnen heller...
De är så lika i sättet (det jag sett efter några gånger på samma träning)
Att den familjen hör ihop syns på extremt långt håll och jag tycker det e underbart

Sen har vi de pratglada
Där mamman kör race i att prata och ja vad hon ja prata. Fast allt handlar om dom, vad dom åt till middag, hur duktiga deras barn är och allt därtill. Jag kan liksom inte hjälpa att jag stänger öronen emellanåt och där är barnen likadana

Sen har vi de tysta
Jag tillhör nog den posten men inte mina barn. Jag sitter gärna i ett hörn och tar noll kontakt för jag är inte social tyvärr
Jag e för osäker och håller mig på min kant för att skapa nya bekantskaper
Mina barn är däremot högljudda så vette tusan?!

Sen har vi de som stoltserar
De som har det senast inom modet och gärna påvisar att barnen också har det
De som är övertygade om att deras barn är bäst på precis allting!

Jag ser inga fel i någon slags person men roligt att reflektera och tänka

Gillar