Barnkalas - föräldrarnas skräck

Igår var Moa på barnkalas och herregud vilken glad tjej som sett fram emot detta hela veckan men nu ska vi diskutera hur det egentligen är!

För det första så skall present köpas!
Moa skulle få välja själv och då skulle hon köpa:
My little pony klänning
Vingar som tingeling
Klänning som tingeling
Skor med klackar
Glitter till håret
Dockor
Sen fortsatte det.....

Försökte desperat förklara att vi kan inte köpa allt men då tyckte hon ju att vi kunde köpa en grej, mormor kunde köpa en och morfar en osv... Bra tänkt men funkar inte så!

Till slut fick Simon äran att åka iväg med Moa att handla och vad lägger man ribban på i pris?? Jag tänkte Max 150:- kändes lagom men jag och Simon kanske inte delar samma filosofi där så de kom hem med en självgående enhörning som kostade ganska mycket mer...... Ok hoppas nu tjejen blev glad!

När vi kommit till kalaset så inser jag att separationsångesten hos föräldrar är rejält påtryckande!
Vi har kalas för 12 barn men har 20 föräldrar som gärna vill stanna kvar 😬

Alltså ge mig kraft! Ok om något barn har problem med att vara utan sina föräldrar för det förstår jag men 11 barn kan inte ha samma problem när de är 5 år och nej det hade dom inte men föräldrarna tyckte det var mer bekvämt!

Så nu när man anmäler om man kommer eller inte så skall man tydligen anmäla:
1 BARN OCH 2 FÖRÄLDRAR TACK

Jag tänker mest på de stackars personer som håller i kalaset och helt plötsligt så stannar alla föräldrar och istället för att ha fullt fokus på barnen så skall man underhålla massa föräldrar och servera dom kaffe och småsnacka om vädret senaste veckan??

När kalaset är slut en viss tid så hämtar jag i alla fall den tiden men de föräldrar som hängt där hela dagen gör tydligen inte det för då skall de ha mer kaffe och slänga sig i soffan och softa??

Är det bara jag som tycker det är märkligt??

Så nu när Moa fyller år har vi bestämt att vi bokar på leklandet helt enkelt för då får föräldrarna roa sig själva!!

Gillar