Ångest och misslyckad

Hej

Nu är tanken att vi ska campa liksom… vet ni hur mycket ångest jag har nu?
Vad är packat? Vem har packat? Är allt fixat?
Det skulle jag fixa hela kvällen men istället fick vi åka med herrn i huset för att hämta någon kärra som han skulle ha och han hade nog tanke på en mysigt stund i bilen men jag hade panik över allt som skulle fixas hemma!
Dessutom glömmer simon alltid att vår minsta avskyr att åka bil så det är som en rejäl skrikfest varje gång så ja den här kvällen slutade absolut inte som planerat.


Det är liksom inte bara att åka med fem barn så att säga utan allt måste planeras minutiöst.


Innan vi ens kommer iväg så bråkas det hej vilt och alla gapar på alla så man kan ju tycka att vi borde lägga ner skiten emellanåt men när vi väl kommit iväg så blir det bättre. För oss är det bara tanken på att komma hemifrån en stund men ja är det värt det?
Jag kan känna mig väldigt otacksam emellanåt men när alla gråter och det är kaos så tappar jag lusten


Men nu är vi iväg och alla är på grymt gott humör igen!

Jag kommer alltid vara ärlig i bloggen om att allt inte är röda rosor utan ibland spårar det totalt




Gillar