Hej

Mom of the year är jag helt klart!

Körde mc Donalds till lunch och pan pizza till middag.... mamman så enormt trött men barnen var sjukt nöjda.

Denna vecka har varit hemsk! Lämnar de stora barnen 08, sen ner med Anton till 09 för inskolning och hämta han 11 igen, de stora hämtas 13 och Moa 14:30. Det är ett evigt åkande fram och tillbaka!

Jag e så trött på kvällarna om jag skall vara helt ärlig. Enormt trött faktiskt och trött på förväntningar om att man som mamma skall klara av mer än man gör. Bara för att jag är hemma med barnen så betyder inte det att jag har sjukt mycket tid över för det har jag inte och om jag mot förmodan får tid över så kommer den tiden spenderas på mig själv! På något som jag gillar!

Jag insåg idag att jag e sådär rädd att någon liksom skall påtala ens misstag.
Varför e det inte städat där? Varför är hon smutsig runt munnen? Varför står skorna i oordning?

Nä men småsaker som jag hade kunnat fixa innan liksom. Jag är även rädd att Simon skall påtala något vilket gör att jag hela tiden kämpar för att ligga steget före... tvättkorgen är alltid tom, disken är urplockad, jag dammsuger alltid innan han kommer hem osv.. blir som en mani! En mani som påverkar mitt psyke enormt.

Saga hällde ut nyponsoppa i soffan häromdagen eller ja, hon skvätte hit och dit i hela soffan. Då bröt jag ihop!
Så sjukt men min plan innehöll inte tvätt av alla överdrag i soffan för då sprack min tidsplan. Planen som skall hålla tills Simon kommer hem. Men alltså jag tvättade soffan efter att jag brutit ihop men jag blev också sjukt irriterad på Saga att hon gjorde så för så gör man inte.

Jag känner att ångesten skapar ett gammalt JAG! Ett jag som var ett monster för mig själv. Jag hoppas att jag släpper detta snart helt enkelt

Hej

Har tänkt på en sak det sista och det är liksom varför man måste ursäkta sig hela tiden?

Det kan liksom göra mig lite förbannad rent ut sagt. Som när vi nu väntade barn nr 5 så sa alla: nä inte en till? Nu räcker det väl?
Men alltså?? Vad fasiken har ni med det att göra? Jag skaffat väl precis hur många barn jag vill rent ut sagt! Nu är det liksom så att jag nästan skriker ut att nä det kan inte bli några mer innan någon ens hinner yttra någon dum kommentar.

Eller men nu får ni bygga ut?
Ja hade jag haft flera miljoner på kontot så hade jag fasiken redan gjort det! Men vet ni vad? Det är vi som bor här och inte ni!

Jag kan bli så innerligt arg på att alla måste ha en åsikt och alla måste yttra den hela tiden. Kan inte alla bara hålla tyst!

Jag känner mig som en ilsken tant men faktum är att jag har en känsla av att jag hela tiden måste gå runt och ursäkta mig liksom. Vi vågar liksom inte outa våra graviditeter för gud förbjude att någon liksom bara är genuint lyckliga för vår skull? Jag orkar inte ursäkta mig mer helt enkelt.

Ja vi har fem barn men om vi vill ha tio barn så vill vi kanske ha det och det har liksom inget med er att göra.

Om vi vill bo i en friggebod så har ni inte heller något med det att göra

Om vi vill gå utan kläder så kan ni säga något.... nä för ni har inte med det att göra.

Så med det sagt så tar vi natten helt enkelt

Hej

En hel helg är slut och jag kan inte hjälpa att känna att vi liksom inte fått gjort allt jag skulle.

Hela denna kommande vecka måste liksom gå i ilfart om jag ska hinna.

Det blir alltid så att jag vill ha gjort så himla mycket men jag glömmer ofta att det är fem barn som också skall underhållas och ha mat.
Just nu är jag inne i en fas då jag liksom bara vill komma ikapp men allt är halvt upp och ner.

Jag ska sätta mig ner och göra en lista på det jag måste hinna med denna veckan för annars har jag glömt det imorgon. Mitt minne är banne mig katastrof.

Vi har i alla fall hunnit med lite saker men långt ifrån det jag vill. Aldrig nöjd är mitt förnamn!

Vi har börjat städa av alla hagar för att sedan skall de plöjas och plockas Sten, mängder av Sten... får bli ett långprojekt kan jag lova.
Vi har planerat och sått till alla odlingar
Vi har grejat ute hela helgen.

Men denna sköna vecka som kommer skall jag sköta allt här hemma och inskolning på näst minsta. Alltså?! Men jag går in med inställningen om att det går det med.

Så om ni ser mig att tycker att jag är mer sliten än vanligt så stämmer det, ha ha

Fem barn betyder fem så mycket mer bekymmer men lika mycket kärlek