Radioskugga


Jag vet att det har varit väldigt tyst när det kommer till skrivandet. Känner att jag behöver skriva men det kommer liksom annat i vägen all of the time. Så nu tänkte jag ta min kopp och sitta här vid datorn en liten stund och dela med mig. För det var nästan 3 veckor sedan sist och mycket hinner hända på 3 veckor. Det mest positiva jag hade tänkt dela med mig av är hur otroligt bra det går i skolan för Molly och att hon trivs som fisken i vattnet. Igår när jag skulle hämta den lilla damen så satt dom några stycken ute på skolgården och täljde (!) med knivar (!). Ja det var med skräckblandad förtjusning denna mamma smög fram för att inte råka skrämma dom fokuserade små liven. Denna skola tillåter barnen att verkligen använda sin kreativitet till max vilket är helt fantastiskt. Får fortfarande höra hur bra det går varje dag och hur duktig hon är. Det börjar sjunka in nu. Stressen på det området börjar sakta släppa. Men så klart så finns det annat som kommer i vägen och stressen tilltar igen. Dåliga provsvar för både mig och Molly vid senaste provtagningen. Inte konstigt att man mår som man gör. Men man MÅSTE vara frisk för att orka vara sjuk, det är en sak jag lärt mig. Tragiskt. Du får ingen hjälp om du inte kräver den. Med Mollys medicin så är vi snart på ruta ett igen. Tänk att det ska vara så svårt, mitt lilla hjärta. Men skam den som ger sig. Jag hoppas bara att en dag så kanske det finns utrymme för någon form av lugn för själen.
Dom senaste dagarna har varit lite upp och ner men för det mesta ganska mysig med några sköna eftermiddagspromenader i skogen för att leta svamp. Kvällarna har ägnats åt kreativiteten. Nu hoppas vi på lite mera ljus i tunneln.
Massa Kramar