ADHD & ASBERGER

Hejnpåner mina fantastiska läsare

Jag vill bara tala om att just denna blogg har jag hållit på att skriva i 4a dagar så det kommer vara lite osammanhängande i slutet

Psykisk ohälsa, ja vart ska man börja o denna enormt stora plåga.
Jag har haft min ADHD diagnos nu i 8 år. När jag fick diagnosen så grät jag av glädje att äntligen får jag veta varför jag är som jag är.
Men det varade inte länge, idag hatar jag min adhd, jag ser ärligt talat nästan inget positivt med den längre förutom att den gör att jag orkar, men ändå så blir jag helt matt ofta och måste ta igen mig en hel dag eller två för annars exploderar jag 😓.

Tack gud att jag har medeciner som hjälper mig, jag klarar mig ärligt talat inte utan dom😓.
Och det hatar jag för jag har insett att jag kommer leva med medecinen för resten av mitt liv😓
Min man har oxå ADHD och även asberger och social fobi.
Innan jag går vidare så ska jag berätta att han kan inte ta adhd medeciner eller antidepressiva då han fick hjärtinfarkt för 2 år sen och har 8 olika medeciner redan och det är väldigt svårt att hitta adhd medeciner som inte krockar med hans medeciner😓.
Vilket gör att det är väldigt jobbigt för honom, Och för hela familjen då hans asberger och adhd krockar med varann och sen krockar det med min adhd, och allt blir bara en jävla röra. Och jag e så trött så trött, försöker hela tiden hitta lösningar och hjälp att få, och när jag väl hittat det så tar jag inte tag i det för jag är för trött eller glömmer bort det.
Det känns som att jag måste vara den starka i familjen, men jag börjar tröttna ärligt talat. Och nu när den jävla pandemin kom så blev det ännu värre, då min man är i riskgrupp så har vi valt att isolera oss och inte träffa andra människor, vi är inne på 5e månaden hade börjat släppa lite på det, men då kom alla jävla mutationer och en 3dje våg som vi befinner oss i nu.
Jag försöker leva på som vanligt men insett att det kommmer aldrig mer bli som vanligt vi kommer nig få leva med den här corona precis som med influensan😓.
Och mitt i allt detta så är min moster som är som min mamma så jag säger mamma. Hon är väldigt sjuk, har varit det länge, men nu blir hon sämre för varje dag som går.

Hon har massa olika sjukdomar i grunden och den värsta är hennes KOL, hon får sånna hostattacker och kan knappt andas så det skrämmer mig. Så för tillfället pendlar jag mellan hemmet och henne varje dag. Hon har hemtjänst, men bara på dagen och jag e där på natten och hjälper henne då hon inte har någon annan familj här. Alla hennes syskon har gått bort och hon är den ända kvar😢. Och med tanke på allt hon gått igenom och allt hon gjort för mig, så känner jag att nu är det min tur att ta hand om och hjälpa henne så gott som jag kan.

Och så är även min svärmor väldigt sjuk hon har en sjukdom som heter systemisk skeleros.

Systemisk skleros är en autoimmun sjukdom, vilket innebär att kroppens immunförsvar felaktigt riktas mot de egna vävnaderna. Och läkarna säger att man har ca 10år att leva 😢.

Det känns som att allt håller på att falla sönder, pandemin min moster, min svärmor allt på en gång😓

Men man måste vara stark samtidigt har jag en son som behöver mig, så jag tar en dag i taget försöker och inte planera så långt fram utan lever i nuet.

Jag har väldigt lätt för att bli påverkad av sånt som jag vet kommer eller kan skada mig eller min familj.

Jag fick se på nyheterna, om förlåt IDIOTER som inte tror på att corona och att pandemin existerar, så dom valde att gå ut och demonstrera mot detta här i Stockholm 🤦‍♀️🤬😤.

Över 1000 personer samlades på medborgarplatsen utan munskydd eller avstånd till varann och gick rakt emot pandemilagen 😤🤬😤🤬

Jag blev så arg så jag kokade, här sitter jag isolerad med min familj och dom idioterna går ut och gör det bara värre. Asså jag trodde jag fan sett allt men det här tog fan priset. Vilken jävla bubbla lever dessa människor i, jag brukar försöka hålla mig och inte bry mig om idioter för dom kommer aldrig försvinna. Men jag blir mörkrädd för min sons framtid. Är det detta skit han ska växa upp till vad händer med mänskligheten 😓😓

Och i skrivande stund så e jag på akuten, Fick sånt jävla tryck över bröstet och svårt att andas och yr,

så det blev ambulans till akuten 🙁.

Dom har tagit prover och nu ligger jag här och väntar på svar, har fortfarande tryck och tung att andas 😓😓. Jag säger upp mig från livet snart. Jag tror det är stress med tanke på hur jag haft det dom senaste dagarna 😓.

Efter 6 timmar fick jag svar att alla prover var bra så jag får åka hem kl 03:00. Så det är nog bara stress, jag ska nu ta de lugnt i 2 dagar och bara tänka på mig själv och koppla av.

Tack för att ni orkat läsa såhär långt det betyder mycket. ❤️🙏❤️










Alla bilder är tagna av mig om inget annat anges, ibland så lånar jag bilder från nätet. 

??Tack så jätte mycket för att ni tittade förbi??




Gillar

Kommentarer