Förlossningsdepression

förlossningsdepression

Hur ska jag börja... jag skriver bara. Det får komma som det kommer..
Efter några dagar nu så har jag smått börjat inse att jag förmodligen lider av en förlossningsdepression. Något som jag inte direkt kan ta in eller vill men som jag kanske måste. Det kom inte direkt när Leah kom men det smög sig på märkte jag. Efter några dagar så kände jag att något var annorlunda, i samma veva som Liam började ändra sig och må dåligt.
Då började det för mig. Jag mådde så dåligt och grät varenda kväll för Liam visade tecken på stress och seperationsångest och jag hann aldrig lägga honom om kvällarna. Jag grät för han inte ville vara nära mig när jag hade Leah i knät eller i närheten, jag grät när han inte kom och myste i soffan som innan, jag grät när han inte kom med böckerna och satte sig vid mig utan valde att göra allt i stort sett med Robbin. Jag grät när dom gick upp och la sig för jag ville lägga honom men istället satt jag fastklistrad i soffan med min dotter vid bröstet. Hon som behövde mig och som bara vill äta och ha närhet. Där började min frustration och mina dåliga tankar. Jag som bara ville upp till Liam och sjunga och krama honom och få honom och somna. Så jag grät och grät och jag blev mer instängd i mina tankar och känslor. Jag är fortfarande instängd med mina tankar och känslor. Så tog upp detta med bvc och berätta att jag var ledsen och ah sådant, men hon trodde först det var baby blue vilket jag också tänkte på först. Då jag grät och grät och grät. Men jag grät inte av lycka. Eller av kärlek. Son jag gjorde när Liam kom. Jag grät för jag kände mig så ledsen verkligen. Så jävla trasig för jag inte kunde göra det jag gjorde innan. Så ledsen för min son valde bort mig stundvis om dagarna. Men mina dagar fortsatte och nu har det gått
1 månad imorgon och det är inte bättre.
Jag är fortfarande ledsen men jag gråter inte längre. Jag är ledsen och trasig inombords. Jag är ledsen för Leah började krångla med amningen igen för snart 1.5 vecka sedan och jag är ledsen för att jag ammar. Jag förlorar så mycket tid . Så mycket tid med Liam. Jag känner mig så dålig som får sitta fastklistrad i soffan med Leah. För vissa dagar är rena pesten och jag tänker inte ursäkta det faktiskt.. det är mina känslor & mina tankar. Jag sitter och ammar och ammar och ammar, för jag har en snuttesjuk tjej. Hon vill inte ta nappen, den är i stort sett värdelös. Det är bara bröstet som duger och snuttas på.
När hon sover sina 3h och är mätt och belåten då är hon
världens finaste ängel. Jag njuter så då! För jag kan leka med Liam, jag kan ge han all tid och uppmärksamhet & jag kan städa och röra på mig! Sen vaknar hon, ska äta och byta blöja m.m och oftast mår jag som sämst när jag är själv med barnen eller om kvällarna. För det är då det ska ammas så intensivt, då duger inget annat. :/ så läggningarna med liam har jag fått skippa.. enstaka ggr har det gått så jag har kunnat lägga honom.
Jag älskade att amma med Liam för jag älskade att ha han nära & jag hade tiden att "lära känna han" . Lära känna skriken, hans tecken, hans ljud m.m. Med Leah känner jag inte det. Inte
än. Jag känner bara att jag inte har tid för får hon inte ammas så skriker hon och ska bäras på. Det är bära och amma som gör henne lugn. Och jag har inte tiden till att lära känna henne på samma sätt än. Anledningen till att jag skriver än är för jag hoppas det kommer snart, jag hoppas jag kommer känna annorlunda snart. När jag är själv med Leah så njuter jag också, för då är det bara hon & jag. Då finns tiden. Då finns det tid för att njuta, tid för att lära känna henne, tid för att amma i lugn och ro. Och den tiden tar jag vara på med henne.
När hon skrek som mest om nätterna och krångla vid bröstet innan jag började med amningsnappen så var jag så trött av sömnbristen och frustrationen att hon inte kunde äta, läggas ner för att sen somna med nappen, utan det skulle somnas vid bröstet och jag har redan sagt högt rakt ut "jag tycker verkligen inte om dig just nu", jag har gjort det. För det är så jag känt. Jag
vill inte känna så och jag vill inte ha jobbiga tankar, men dom finns där stundvis och jag kan inte hjälpa det.
Självklart tycker jag det är fruktansvärt jobbigt att känna såhär. Det var jag inte beredd på. Självklart tycker jag om Leah och jag älskar henne, men vissa dagar och stunder tycker jag inte om henne. Då blir det fruktansvärt jobbigt och får sådan ångest över det. För det är mitt barn, jag längtade så oerhört mycket efter henne när hon låg i magen och jag längtade såå mycket efter att få uppleva mor&dotter relationen. För det har jag önskat att få göra, så blev det såhär?? Det blev som en smäll i ansiktet och det gör så ont att må och känna såhär. Så jag hoppas att jag en dag vaknar och känner att detta är borta. Jag önskar verkligen det.
Jag mår dåligt ibland när folk är här för jag får sitta inne och amma och kan inte vara med på samma sätt ute. Hon spyr ofta ska jag tillägga, så oftast är det spyor på spyor och sen får man ha koll på det m.m när hon sover för hon sväljer spyan eller spyr genom näsan och munnen, så vissa ggr när jag gått ut med henne i vagnen så får jag gå in efter 20min-1h för hon spyr eller vaknar och ska äta. Det är inte så att man får sällskap när man tar hand om henne inne eller så, utan det är fokus på annat eller görs annat och det är lite tråkigt. Jag blir väldigt ensam. Robbin är mycket med Liam också och tar Leah när "det går" eller vad man ska säga. Vissa dagar så är det bara jag som har henne för det går inte annars. Dom dagarna är tunga & jag känner mig extra ledsen. Jag vill kunna umgås och så, utan att sitta fast men vissa dagar går det inte. Så det har nästan blivit skönare att inte ha besök för då slipper jag må dåligt efteråt. Kanske låter konstigt men försöker förklara så gott det går. Försöker få ur mig detta så gått det går.
🙌🏻
Jag har försökt prata och även hoppats eller trott att R sett och märkt att det inte är lätt just nu och att jag inte mår bra men tror inte han vet riktigt hur han ska stötta mig i detta. Jag har upplevt det så iaf, det är inte direkt att det pratas om detta hemma eller så utan det är som det är bara. Jag mår som jag mår och försöker hantera dagarna så gott jag kan, för allas skull. Men vissa dagar önskar jag verkligen att det inte var såhär. Jag önskar att jag hade väntat 2 år till med ett till barn.
Tyvärr så är det så ibland. Och hur ska man som partner kunna stötta det? Vad ska R kunna säga som får det att bli bättre? Inte så mycket. Han kan nog inte riktigt förstå heller.
Får hoppas dessa känslor och tankar går över. Får hoppas det blir bättre med tiden & att jag kan bygga en stark relation med Leah precis som jag har med Liam. Det är mitt mål. Vägen dit kanske inte blir lätt eller enkel men någon dag är vi där. Det lovar jag.
❤️

En bra stund👆🏻❤️

Gillar

Kommentarer

MaddeLofholm
MaddeLofholm,
oh,skär i hjärtat när jag läser detta. Känner så mycket med dig❤️ Jag ska själv föda när som helst och jag oroar mig för att inte finnas där för min förstfödda (2år) på samma sätt. orolig att detta kommer bli som en smäll (mkt dumt att tänka så innan..) men jag förstår dig ändå på ngt vis. Min syster hade förlossningsdepression och det går över! även fast det finns dagar man inte tror det! Ni kommer bli så starka! Om du inte lyssnar redan så vill jag rekommendera podden ”pampers barnvagnspromenader” Där de bland annat tar upp sådana här bekymmer. grymt bra podd! starkt av dig att berätta! Du är en grym mamma! ❤️
nouw.com/maddelofholm
famakerberg
famakerberg,
det är inte slls kul att det blev såhär för oss/mig för hade inte räknat med det :/ ❤️ & jag tänkte inte denna ggn att det kunde hända utan hade rädsla för förlossningsdepression med första sonen. så det blev som en smäll för mig 😟 Jag håller tummarna för att det kommer gå bra för er och att du inte hamnar i en sådan här situation🙏🏻 även fast det är tufft och gör ont så får man rida ut stormen på något sätt ❤️ ska lyssna på podden❤️
nouw.com/famakerberg
carolinamikaela
carolinamikaela,
Jag skickar massor av styrka och kärlek ❤ Det kommer bli bra tillslut, stressa inte och låt dig känna vad du känner. KRAM ❤
nouw.com/carolinamikaela
famakerberg
famakerberg,
åh tack så mycket! 🙏🏻❤️ nej ska inte stressa,: det får ta den tid det tar ❤️ kramis!
nouw.com/famakerberg
Skriv kommentar...
IP: 82.99.3.229

Instagram @linaakerberg_

Instagram linaakerberg_Instagram linaakerberg_Instagram linaakerberg_Instagram linaakerberg_Instagram linaakerberg_Instagram linaakerberg_