När ett trasigt hjärta blir helt.

För ett år sen var det dags.Dagen de skulle laga Devins hjärta, det va många tårar som rullade ner för mina kinder den dagen. Jag va så rädd. Jag hade ju inte hunnit träffa honom, tänk om jag aldrig fått träffa min gudson. Den dagen var det inte mycket som tog på mig, man kunde berättat nästan vad som helst utan att jag tog åt mig eller brydde mig. Jag minns det. Jag minns känslan av hur tung jag var och tom för den delen. Ingenting fanns i mina tanker förutom han, den där lilla. Hur orättvist det ska vara snurrade som en tromb i huvudet på mig, varför just han, kunde det inte hänt mig istället.
När jag sedan fick klartecknet om att allt gått bra med ett par små komplikationer drog jag av den största sucken av lättnad, jag kan fortfarande komma ihåg hur mycket lättare jag kändes, jag kunde äntligen andas. Men oron fanns fortfarande för vi var ju inte ute ur träsket riktigt än, nu skulle han ju läka också. Och det gjorde han.
Idag mår han bra och hans hjärta slår som vilket hjärta som helst men enda helt unikt. För ett år sen lagade dom min gudson hjärta och därav räddade hans liv, det är jag evigt tacksam för.

Gillar

Kommentarer