Jag och mina demoner


För mig är skrivandet terapi. I mitt huvud pågår otaliga konversationer och konflikter som försöker slita mig mitt itu. Inte kan jag heller prata om det med människor i min omgivning, för utanför mitt huvud finns en verklighet som skiljer sig från min.

Bokstäverna bär mig och de känsloyttringar som jag har svårt att ge utlopp för på annat vis, sådant som jag skulle ha skrikit ut om jag varit tvungen att vara verbal. Min inre konflikt vill såra allt och alla, inte minst mig själv, men jag kämpar emot. Säger åt rösterna i mitt huvud att ta till vara på känsloladdningarna på ett finare sätt, för de kommer ingenstans genom att göra mig illa. Jag är stark. Jag är titanium. Jag är modig genom att slå tillbaka.

Jag har burit med mig Rachael och hennes berättelse i så många år nu. Hon är den syster jag aldrig haft. Tvillingsjälen vars berättelse kantas av mitt sot, fast i en annan melodi. Hennes berättelse är inte min, men vi delar samma själ, vilket jag vill och kommer att göra med alla mina huvudkaraktärer i mina kommande böcker. Det är som att min själ har delat sig, mina karaktärer och bokstäverna som ger dem liv är mina horrokruxer. Det som skiljer mig från Voldemort är att min själ inte kan förintas. Den kommer alltid att leva kvar, i allt jag skapar.


(texten på bilden är ett citat av Rachael, ett utdrag ur min första bok)


Gillar

Kommentarer

IP: 2a01:4f9:2a:f60::2