Varning för den svarta ponnyn i Kakadu Nationalpark

Vi lämnar stadslivet i Darwin, den fyrhjulsdrivna minibussen rullar ut på landsbygden mot Kakadu Nationalpark. Det ska bli äventyr, en tredagars expedition ut i den australienska vildmarken. Motorvägen övergår snart i landsväg. Vägen blir rakare och rakare genom eukalyptusskogarna och vi kör hur länge som helst utan att vägen svänger och det skuttar runt känguru efter vägkanterna här och var. Det blir grönare och grönare med minst femtio nyanser av grönt i den omgivande naturen. Solen skiner trotts att det är monsuntid och regnperiod. Det är fuktigt och varmt, det ger näring till växtligheten så att det knakar. Detta är en återblick på en resa till Australien i februari 2016.

Minibussen kommer ikapp en sådan där långtrader man bara sett på teve, en med fyra släpvagnar som inte stannar för någonting och brutalt mosar kängurur om dom uppehåller sig på vägen. Vår guide och chaufför ledsnar på att ligga bakom och kör om långtradaren som är långt som ett tåg. Sikten är säkert flera kilometer på dom spikraka vägarna och det blir en kamp om varje meter som minibussen tar på långtradaren och kryper bara sakta, sakta förbi. Det känns som om det kommer att ta hela dagen att köra om. Man möter nästan inga bilar och trafiken är obefintlig här ute i vildmarken så det gör inget.

Vi kör in i nationalparken efter ett par timmars körning. Kakadu är upptagen på Unescos världsarvslista. Parken är enormt stor och störst i Australien, ungefär som halva Schweiz. Förutom den unika floran och faunan finns här en kultur och historiska lämningar från aboriginerna som levt här i oändligt långa tider. I 65 000 år, vad man vet. Jag vet inte vad Kakadu betyder, men ordet kommer naturligtvis från ett av språken från dom många folken som levt här tidigare. Här har talats mängder av olika språk, dom flesta är tyvärr bortglömda nu för all framtid.

Det är för varmt för längre vandringar, runt 40 grader. ”Stupid hot” som vår guide uttryckte sig. Ett av dom första stoppen är en kortare vandring på cirka två kilometer till Nanguluwurr, ett ställe med konstverk och målningar av aboriginer på berghällar. Dom äldsta är cirka 20 000 år gamla och bland dom nyare skildras långa skepp med dom första européer som kom till kontinenten.

Vi tar därefter skydd från värmen i minibussens luftkonditionering och åker vidare. Gunlom Falls är ett annat stopp med fina fotovyer och en kortare vandringsled runt hela fallet. Den går upp på berget och över strömmen ovanför fallet genom tropisk skogssavann. Jim Jim Falls är ett annat snyggt vattenfall vi besöker och man nyper sig lite i armen ibland och undrar hur man hamnat här. Vi gör även kortare vandringar till minder vattenfall med sköna pooler att bada i. Då är äventyrskänslan riktigt hög eftersom det kryllar av krokodiler i parken under regnsäsong. Märkligt nog åker vi också förbi en skogsbrand, eller bushfire som dom säger här, mitt i regnsäsong. Nu regnar det inte varje dag, som det kanske låter. Men, när det regnar, då regnar det på riktigt. Vår guide tycker inte det var så dramatiskt och susar förbi branden med eldslågor fram till vägkanten. Detta är helt naturligt att det brinner här och var och en förutsättning för eukalyptusträdens frökapslar ska öppnas av värmen så fröna friläggs. Inte larma brandkår eller andra som befinner sig i området. Nädå, bara att köra vidare mot nya äventyr.

Före kvällen är vi på plats på vår övernattningscamp. I nationalparken finns inga hotell eller resorter så det blir camping. Äventyrskänslan är stor hela tiden, även om tälten är stora och har riktiga sängar, om än enkla sängar. Guiden går igenom djurlivet på campen. Han börjar med buffeln som älskar bröd och även att vara med på selfie. Han är jättesnäll, säger guiden. Sen höjer han varningens finger en aning och pratar om toaletterna. Toalocket måste ALLTID stängas, annars kommer ormarna att krypa ner i toan. Dom gillar att ligga där och mysa. Bra tips, känner jag spontant och guiden fortsätter med grodorna. Lek inte med dom, dom är giftiga säger han. Också ett bra tips att ha koll på, tänker jag. Nu höjer guiden varningens finger ännu högre. Den svarta ponnyn, säger han. Akta er för den, han är totalt livsfarlig. Bra där. Jag ska vara på min vakt. Man måste vara försiktig i vildmarken. Nu har vi varit ute hela dagen i vildmarken på vandring bland flera meter höga termitstackar och där ormar och skorpioner lever, vandrat vid vatten där krokodiler lurar. Så man ska inte slappna av. Efter en god middag i campen somnar jag snart i mitt tält och känner mig lite som Crocodile Dundee.

Jag vaknar några timmar senare och känner att jag har ont i magen. Tusan också, alltså lite hård i magen. Jag behöver ut och gå på toa. Det är becksvart ute och man hör igenom tältet natt ljudet av alla djur och insekter som ligger som en matta över en. Så fascinerande och spännande. Men, jag är inte jättesugen på att gå ut i detta. Jag hoppas på att magvärken går över. Nu hör jag hur något djur river och sliter i gräset alldeles vid tältduken. Jag känner stegen när djuret går par steg. Vibrationerna i marken går rakt upp i sängen jag ligger i. Det känns och hörs så tydligt i natten. Med lagom med fantasi skulle man kunna få till det att en elefant går runt mitt tält och tuggar gräs. Nu är jag vuxen och tänker mer rimligt och jag vet att det inte finns några elefanter i Australien. Det är den svarta ponnyn som går där och betar gräs. Magknipen måste gå över.

Det gör den inte. Jag får vässa mig. Jag kände mig som Crocodile Dundee nyss. Jag måste ut i mörkret och gå på toa. Jag letar upp min pannlampa. Den lyser starkt som en strålkastare och jag smyger upp och drar sakta i dragkedjan till utgången av tältet. Jag lyser upp lite på utsidan genom springan. Miljoner med insekter syns i nattluften när jag lyser med den starka lampan. Den svarta ponnyn syns inte till. Jag går sakta ut och tar ett par steg och jag går nästan in i en ko. Aha, vad skönt. Det var bara en kossa som var ute för lite nattamat. Jag lyser upp min väg framåt, det står vallabys, små kängurur här och var. Dom gillar tydligen också nattamat och tuggar av gräset. Jag skrämmer bort dom flesta när jag rör mig framåt och kan se i lampans ljussken hur dom hoppar i väg åt både höger och vänster. Vänta lite nu, snett till höger skymtar jag något. Ta mig tusan. Där står den svarta ponnyn. Jag går på ett bra säkerhetsavstånd och smyger runt i en stor båge förbi ponnyn mot toan. Toaletterna är sådana som står fristående ute i naturen med enkla väggar och en dörr som inte täcker ända ner. Så man kan se skorna på den som sitter där om det är upptaget.

Det verkar vara ledigt på alla tre toaletterna. Bra, alla andra sover ju så klart. Jag öppnar till den första. Där var toalocket uppfällt. Den toan går lätt bort. Jag är inte så sugen på att hitta orm i den. Då kikar vi in i nummer två. Där sitter en stor groda mitt på golvet och tittar upp och spänner blicken i mig. Grodan har parkerat mitt i och ser ut som han bestämt sig för att inte släppa in mig. Nåväl, du var här först. Jag tittar in i den sista toan av de tre. När jag flänger upp den dörren skrämmer jag slag på en stor fet groda till som tar skydd i hörnet bakom toalettborsten. Jag ger upp. Jag kan inte sätta mig här med en vettskrämd fet groda i hörnet. Jag behöver lite lugn och ro om jag ska sitta på toan.

Magknipen gick över. Jag gick tillbaka för att sova istället. Det är äventyr nog på dagarna. Hur det nu var med dom stora grodorna, var dom var giftiga eller inte. Guiden såg lite lurig ut när han pratade om dom. Det känns ändå lite oklart om jag ska ta guiden på allvar. Vad gäller den svarta ponnyn, såg guiden mycket allvarlig ut när han varnade, så all respekt för den svarta ponnyn. Morgonen efter var ändå helt magisk.. Före frukost i gryningen åkte vi i väg på en krokodilsafari. Man kände krokodilens pondus och överlägsna attityd när han cirklade runt båten. På gräsängarna låg daggen och en låg fuktig dimma värmdes effektfullt bort av morgonsolen. På ängarna skuttade säkert 100 kängurur runt och betade, kanske var dom ännu fler. Den svarta ponnyn såg jag inte till.

Foto: Mats Randow

Gillar

Kommentarer

Instagram