Vad hände egentligen förra veckan?

Det här med korvstoppning i hjärnan är inte bra. Vi lever i en tid med ett ständigt flöde av information, framförallt ifrån våra telefonlurar och alla sociala medier. Att jag sen själv åker runt på västra Kreta som en galning och samlar på mig massor av info som också borde få plats någonstans i mitt huvud. Plats efter plats besöks och jag suger åt mig allt jag kan hitta av värdefull information. Mängder med anteckningar och massor av bilder hamnar i mitt bagage. Tur det, det skulle vara helt omöjligt att ha plats i huvudet. Nu ska jag göra mitt bidrag till informationsflödet och lägga ut ett nytt inlägg till er här.

Vad jag kommer ihåg, startade jag måndagen och veckan med en go vandring i bergen mellan Omalos och ravinen i Agia Irini. Därefter snurrade jag söderut bara för att jag kunde och kompletterade lite bra saker. Tisdag. Vädret känns ostadigt. Just därför planerar jag in ännu en vandring före ett eventuellt regn. Jag drar till byn Sirikari för att gå en lättare vandring. Starten är vid en kyrka och begravningsplats. Vid kyrkan var det fullt med folk och det såg ut som om jag kom i god tid till en begravning. Luften här var ångestfylld och jag hörde hur många grät och bröt ihop när dom anlände till kyrkan. För någon form av respekt höll jag låg profil, snörade på mig kängorna och smög iväg ut i spåret så obemärkt jag kunde.

Leden tog mig till byn Polyrinia med en brokig historia sedan antikens dagar då det var en självständig stad. Första gången jag var här 2011 var Polyrina en mer eller mindre övergiven by i uselt skick. Nu har man renoverat, målat och fejat och det ser ut som om livet återvänder. Det gör det kanske delvis, men mest av allt beror det nog på business. Turisterna letar sig hit också för att gå runt vid ruiner och gamla stadsmurar och den vackra naturen. Här går jag en återhållsam bananas just för all historia som finns här. Jag hinner dock inte vända på varje sten jag hittar eftersom jag har samma väg tillbaka till bilen i Sirikari och kyrkan där.

Polyrinia

Onsdag. Mulet och det hänger regn i luften i dag också. Peppad av historia från Polyrinia drar jag på morgonen till Falassarna. Här skiner solen, men, nä, nä, jag stannar inte vid den stora fina stranden. Den åker jag förbi till det historiska Phalassarna lite bortanför stränderna. Här har man grävt fram ruiner av en annan stad med anor ända från den minoiska tiden, gammal som gatan alltså. Phalassarna och Polyrinia har legat i krig med varandra i många år. Nu är det tack och lov hur fredligt som helst. Jag kommer dit tidigt och är först ensam. Snart kommer några turister och jag får sluta prata med mig själv och börja tänka på min hållning och inte gå bananas hela tiden.

Antika Phalassarna

Därefter susar jag ner till Elafonisi via ett klosterbesök på vägen. Här kan jag säga att det badas och solas. Det är gott om folk här redan och vädret är kanon. Jag gör som i Falassarna skippar stranden. Nu är det vandring som gäller igen. Jag går en för mig ny och fin kanonvandring i området. Väl tillbaka vid bilen igen förvånas jag av hur mycket folk här är och badar i oktober. Jag hade lovat mig själv att inte åka hit och trängas förrän i januari när alla åkt hem. Men, tusan. Ska jag inte ta ett bad när man ändå är här? Lite gott är det efter vandringen.

Efter badet bär det av tillbaka mot Chania genom bergen. Strax före den enkelriktade tunneln ligger en taverna som en ”vägrasta”. Det är inte som Vägrasta på Hallandsåsen nu, utan här håller man inte dygnet runt öppet, utan man stänger i rimlig tid. Jag rekommenderar att ni stannar till här och ovanför tavernan fortsätter trapporna upp till Cave of Agia Sofia. Mer än 250 trappsteg fick jag ihop det till. I grottan ligger ett kapell. Så, gör inte som jag och passa på och kör ett träningspass med en maxlöpning dit upp. Man blir duktigt trött med andnöd så man tror det är ”stairway to heaven” när man står framför kapellet. För övrigt är grottan stor nog att innehålla en hel katedral. Missa inte detta. På vägen ner passar det bra med en fika på tavernan.

Cave of Agia Sofia

Botanical Park & Garden

Torsdag. Jag har en del punkter kvar på min lista. Jag börjar med Botanical Park & Garden. När jag kommer dit säger dom vid entrén att det tar 2 timmar att gå runt. Ajdå. Hinner jag det idag? Jag som nästan tänkt mig ett löppass där inne som en bra combo. Jag kommer in i parken och tar ner min puls till viloläge. Jag rekommenderar att ta er tid här. Det finns mycket att titta på och det är samtidigt lärorikt. Parken har dom skapat ur askan efter en stor brand på sluttningen 2003. Därefter är det inte långt till Manousakis Winery i Vatolakkos som får ett besök av mig. Det är också ett ställe värt ett besök om man är intresserad av lokalt vin.

Jag susar förbi ett 2000 år gammalt olivträd utanför Vatolakkos mot Cretan Brewery som tillverkar Charma ölen. Ett mikrobryggeri som absolut också är värt ett besök för den som är intresserad av riktig kvalitets öl. Jag avslutar dagen med att ta mig en titt på Museum of World War II och tunnlarna under Platanias. Museét drivs av några eldsjälar och jag kan inte låta bli att även rekommendera detta. Massor av prylar från den tiden och bra info om hur kriget gick till på Kreta.

Det här var bara fyra dagar och resten av veckan gick åt att knyta ihop säcken och även göra en omgruppering från Chania till Heraklion. Om man ska koka ihop en sammanfattning av denna säck kan jag säga att det är bra att ha tid för att smälta och ta in alla upplevelserna. Alla saker jag hade på min lista var bra saker. Inget vill jag ha ogjort eller ångra. Man kan säga att det var en rik vecka på många fina upplevelser.

Text & Foto: Mats Randow

  • Kreta

Gillar

Kommentarer

Instagram