Överraskningen jag inte ville ha

Mardrömmen när något blir fel på ens bokning. Har ni bokat fel någon gång? Bokat fel dag, fel plats, fel flyg? Om man tänker efter är det mycket som kan gå fel. Allt står inte heller i ens makt att styra. Det blir förseningar, transportmedel går sönder, vädergudarna är på ovanligt dåligt humör och skojar till det och stoppar transporter. Historierna är många på saker som gått fel på drömresan. Detta hör lite till äventyret. Nu är det inte speciellt kul när det blir lite för mycket äventyr där allt går fel. Man utsätts för prövningar och måste ta beslut i situationer man inte är van vid. Är man utomlands kan språket bli ett problem som måste lösas. Det löser sig alltid på något sätt, för att man är tvungen. Ibland går man den svåra vägen och en annan gång kanske lite erfarenhet hjälper och går den smidiga vägen.

I söndags gav jag mig iväg från min Kreta bas i Chania för nya äventyr på den vilda sydkusten bakom Vita bergen. Jag har planerat aktiviteter för en hel vecka och bokat ett boende i Chora Sfakia. Detta var inte mitt förstaval. Som första val hade jag tänkt mig ett boende i Loutro, tjugo minuter med båt från Chora Sfakia. Jag skulle då hamnat lite närmare händelsernas centrum för mina planer och bott i en mycket trevlig by utan bilar och i väglöst land. Jag hittade inget att boka online och visst skulle det kanske ordna sig att bara åka på chans. Det äventyret var jag inte sugen på nu, utan jag ville planera lite noggrannare för att kunna använda min tid väl. Plan B blev Chora Sfakia. På mina vanliga bokningssidor blev det stopp även där. Surt.

Jag testar Trivago för första gången. Jag har ju sett på tevereklamen att det är lätt som plätt. Simsalabim dyker Hotel Samaria i Chora Sfakia upp. Bingo och det kändes som jag vunnit något fint. Hotellet snokade Trivago upp hos en förmedlare som hette Loveholidays. Det var nytt för mig. Jag är lite konservativ ibland och rynkar på näsan åt Loveholidays. Jag ville ha någon som jag bokat med tidigare och jag vet har funkat, men nu har jag inte det alternativet. Jag kööör, betalar och rummet är mitt. Bra.

Vilda västern i Sfakia

Nu tillbaka till min resa till Chora Sfakia. Den går med buss över bergen och går kanonbra. Förra resan till Paleochora gick bussen sönder efter en kvart och en ny fick hämta upp oss. En flicka kräktes sedan i bergskurvorna och chauffören stannade snällt en kort stund och kom med papper och förklarade rutinmässigt att det är helt okey att kräkas i bussen. Ju närmare vi kom Chora Sfakia ju fler skotthål i vägskyltarna. Jag minns historierna om folket här som alltid levt efter egna lagar och villkor. Man gör upp i vendettor utan inblandning av myndigheter, åtminstone för ett par generationer sedan. Numera har det tydligen blivit lite mesigare här, även om dom övriga Kretanerna har respekten kvar. Här ska alla ha vapen sägs det. Dom flesta från andra världskriget. Ett par bössor på vinden, en i garderoben och en i bilen, ofta av Pick-upp modell.

Hotel Samaria i Chora Sfakia

Väl framme i Chora Sfakia ser jag på håll mitt hotell nere vid hamnen och stranden. Detta ser mycket bra ut och mitt goda humör börjar toppa lite till. Jag förklarar att jag har en förbokning och personalen ber mig sätta mig och jag får en kopp kaffe ”on the house”. Känslan är super och jag gillar hela paketet här utan att ha sett rummet. Nu hittar dom inte min bokning och undrar hur tusan jag bokat. Jag visar min bokningsbekräftelse från Trivago och vouchern från Loveholiday. Dom samarbetar vi inte med får jag höra. Den där humörtoppen jag hade, den positiva känslan som infann sig och den låga pulsen jag hade när jag landade, allt var borta. Han sa att jag måste ha bokat ett hotell med samma namn, men någon annan stans. Nu är det rörigt, milt uttryckt kände jag. Han hittade en adress i det finstilta på vouchern. Va fan, har jag inte kollat det? Tänkte jag. Hotellet ligger i Agia Roumeli, kan också bara nås med båt en dryg timme eller till fots 16 kilometer genom Samariaravinen. Hotell-Nissen pekar ner mot hamnen mot en båt som går typ nu till Agio Roumeli. Jäklar vad det snurrar till i huvudet, det gäller att tänka snabbt. Ska jag stanna och boka in mig här? Har dom ett rum ledigt? Kan jag begära pengarna tillbaka för min bokning som gick snett? Okey, jag lättar från min stol och lämnar en halv kopp kaffe och halvspringer med min packning mot båten. Hotell-Nissen ser beklagande ut och säger att han bjussar på kaffet i alla fall. Jag köper min båtbiljett och hoppar på båten som sista passagerare samtidigt som landgången går.

Chora Sfakia

Nu jäklar är det puls igen och äventyr. Båten går via Loutro som var Plan A mot Agio Roumeli som plötsligt blev Plan C. En vecka I Ag. Roumeli. Hur ska jag sätta mina vandringar därifrån? Jag har planerat in fyra till fem vandringar under veckan. Båtfärden får mig i ro igen och jag stuvar om lite planer i mitt huvud, konstaterar att en av vandringarna blir svår att genomföra från min nya utgångsplats. Bra. Det mesta löser sig nog. Bara det inte blir mer strul nu på nästa Hotel Samaria. Finns det ens på riktigt.

Loutro

Jag går i land i Ag. Roumeli som är en liten by som mest lever på vandrarna som kommer ut ifrån Samariaravinen och ska äta lite och sen med sista båten tidig kväll och sen buss tillbaka till sitt hotell vid någon av dom större turistorterna. Jag ser givetvis inte mitt hotell från den lilla hamnen och drar mig upp i byn. Plötsligt står Prokopis framför mig och säger välkommen. Syns det så tydligt att jag skulle bo på hans hotell. Nu ser jag skylten Restaurang Samaria, han ber mig sätta mig i hans lilla taverna. Men, var är hotellet? Han serverar mig något kallt att dricka, ”on the house” och tycker jag ska vila lite. Hotellet låg bara runt hörnet och familjen som driver hotellet och restaurangen tar hand om mig som om jag var en VIP-kund. Mycket välkomnande med massor av gästfrihet. Mycket bra.

Agia Roumeli

Vad gick snett? Jag kollar bekräftelsen från Trivago och jag vet att jag granskade den noga. Där står det Hotel Samaria med adress Chora Sfakia med en bifogad karta som stämmer överens med min Plan B. Nästa mejl var vouchern från Loveholidays. Som sagt, där har dom bytt hotell. Lärdom, kolla, kolla och kolla innan man åker. Denna gången var det i alla fall samma ö. Och, det finns värre saker som kan hända. Isländska askmoln, strejker, revolution, jordbävning, ja allt möjligt som kan göra ett äventyr onödigt hett. Nu kom det också till att mitt knä pajade efter första vandringen, så, tveksamt om det blir fler vandringar denna veckan. Nu har jag tid att skriva istället. Det är bra.

Dagens kontor på Restaurang Samaria i Agio Roumeli

Kommentera gärna, speciellt ni som tycker detta var en västanfläkt i jämförelse vad ni själva råkat ut för.

Den venetianska borgen i Agio Roumeli

Foto: Mats Randow

  • Kreta

Gillar

Kommentarer

Instagram