Jordbävningen på Lesbos

Kände ni jordskalvet? Frågan fick vi under hela dagen av vänner och andra lokalbor. Nje? Vadå? Nu? När? Hur då? Var? Detta var motfrågorna. Nop. Vi märkte ingenting och sov gott under dom dramatiska sekunderna. Detta var bara början. Ett par dagar senare vaknar vi och ser morgonens kommentarer på Facebook att vänner har ånyo upplevt ett jordskalv. Jag har inte märkt någonting och min sambo som sover fjäderlätt har inte heller märkt något. Jag möter dottern till vår hyresvärd som bor på övervåningen, frågar om hon kände senaste skalvet. Ja visst, säger hon och berättar hur deras hund kom upp i sängen. Ingen stor grej alltså. Med all rätt undrar vi vad detta är och varför märker inte vi något? Detta är en återblick från tidig vår 2017 och sträcker sig till försommaren samma år.

Någon vecka senare åker jag och Eva, min sambo upp till ett tryckeri i Mytilene för att få lite flyers tryckta. När vi kommer in på tryckeriet möts vi av en uppskruvad och lätt chockad personal. Kände ni skalvet? Frågar även dom. Va? Nä, inte ett smack, när? Frågar vi. Nu, precis, blir svaret. Lägg av, tänker vi samtidigt och jag tror nu att vi är immuna mot jordskalv och förmodligen odödliga i sammanhanget. Kan vara så att vi åkte bil just när det hände och svängningarna i marken inte kändes i bilen. Vad vet jag med noll erfarenhet av detta? Nja. Jag var med om en i Sverige som var något över två på richterskalan. Då ruskade det till lite i huset, lite hastigt. På Lesbos läser vi i lokala nyheter att skalven är på tre till drygt fyra på richterskalan. Alltså, är den jag var med om i Sverige en västanfläkt i jämförelse. Och, ändå märker vi ingenting. Så pågår det under våren.

Grekland är Europas stökigaste plats vad gäller detta fenomen, så dom är vana. Under Grekland ligger en salig röra av tektoniska plattor. En del mindre som rör sig åt olika håll eller mot varandra. Dom här mindre plattorna konkurrerar med några större plattor som afrikanska, europeiska och en asiatisk vilket gör hela situationen mer än komplicerad. Se bilden nedan. Alla plupparna är en jordbävning större än två på richterskalan, och det bara under det senaste dygnet. Sidan uppdateras kontinuerligt. Det varierar hela tiden geografiskt var det är intensivast och under denna period skakade det mest runt Lesbos så ofta att man börja prata lite försiktigt om att detta var förskalv till något större.

Den 12 juni. Vi hade precis kommit hem efter att ha gjort några ärenden på stan. Siestan hade börjat och klockan var strax efter tre på eftermiddagen. Eva satt på balkongen och jag gick in och satte mig på sängkanten och bläddrade i nyhetsflödet i min telefon. Nu blev det otäckt. Allt började skaka, vibrera och röra sig. Vad i …… Hela sängen gungade ordentligt. Några mikrosekunder gick. Nu fattar jag. Det är en jordbävning. Nu är det på riktigt och nu är det allvar. Jag reser mig snabbt och säger till Eva att nu måste vi ut. Allt skakar. Jag, min idiot vänder in igen för att hämta dörrnycklarna?? Det går inte att ställa denna grekiska dörr öppen?? Bra Mats. Nu kan dörren gå igen av sig själv som den brukar.

Allt tystnar och blir stilla igen, inga ljud, inga fåglar kvittrar. Bra några grannar som kommer ut. Några rycker på axlarna och går in och fortsätter siestan. Jag har i alla fall nycklarna i handen. Bra att ha om huset hade rasat ihop, eller? Nu kommer tankarna. Vad har hänt? Hur stark var detta jordskalvet? Ingen eller inget verkar skadat där vi bor och befinner oss. Var låg epicentrum? Var det nära har förmodligen allt gått bra? Var det långt ifrån har det kanske blivit en katastrof någon annanstans? Tankarna går.

Vi söker och får lite info om vad som hänt. Skalvet nådde 6,3 på richterskalan och benämns som våldsam. Epicentrum låg i havet 5 kilometer från Plomari på sydkusten, vi har kanske max 30 kilometer till Plomari, fågelvägen. Ingen Tsunamivarning. Det kommer rapporter att skalvet har känts ordentligt på turkiska fastlandet och även i Aten som i Istanbul. Vi meddelar anhöriga i Sverige att allt är ok med oss innan nyheterna når dit. Det är hus skadade i Plomari och byar där runt. Något enstaka hus i Mytilene har skadats. Men, i byn Vrisa på södra Lesbos har nästan alla hus skadats och många rasat ihop. Ett tiotal personskador och en kvinna är död. Hjälp kommer snabbt och myndigheterna ordnar alternativt boende temporärt. Hjälporganisationer för flyktingkrisen på ön är också på plats för att hjälpa till.

Efter detta skalvet kommer en period med många mindre efterskalv. Seismologerna analyserar händelserna och menar på att det är mycket energi och spänningar kvar i underjorden som kommer att behöva lösas ut. Prognosen är alltså att vänta ett kraftigare efterskalv. Av någon anledning känner jag av dessa efterskalv bättre nu än innan. Oftast på morgon eller sen natt. Man vaknar av att sängen rör sig och att det slår i markiserna mer än vanligt. Seismologerna registrerar mer än 50 skalv per dygn, dom flesta små. Men ändå. Jag förbereder för en egen räddningsaktion och ordnar med en magväska som jag hänger på sängen över natten. Där jag lägger USB-minnen, telefon och annat bra som jag ska slita åt mig när sängen börjar gunga. Jag hinner egentligen aldrig upp ur sängen, så är allt över igen.

Det kraftigare efterskalvet kommer, det var på 5,2 på richterskalan. Detta utlöste den energin i marken som laddats och efter det lugnade allt ned sig.

Före det stora skalvet på 6,3 märkte vi inte av förskalven. Frågan är varför? Vi bodde då på bottenvåningen, typ i källaren och det kanske var stabilare där än högre upp i huset. Vi flyttade mitt i detta, bytte upp oss som man säger. Vi kom en våning upp och kanske man känner av det bättre där. När jag strax efter reste till Sverige och mellanlandade på Kastrup satt jag på en stol och väntade när det började vibrera lite oförklarligt. Jag reste mig omedelbart och såg alla andra sitta kvar. Det var nog bara tågen som går under flygplatsen som skapade små vibrationer, jag fick sätta mig igen. Och byn Vrisa. Vi besökte den ett år efter igen. Inte mycket har hänt och allt står kvar som om det hänt igår. Man har börjat röja upp gatorna, efter ett år. Husen har olika symboler eller märkningar av sprayfärg på fasaden som markerar husets status. Beboligt, kan repareras eller utdömt och kan rasa ihop. Några har flyttat tillbaka in i sina livsfarliga hus, förmodligen för att dom inte har några alternativ. I Grekland har man normalt ingen hemförsäkring så som vi har. Man har en misstro mot banker och myndigheter så pengar och besparingar har man hemma i madrassen. Allt man äger kan vara borta i en grushög. Livet börjar ändå återgå mycket långsamt och ett bageri har öppnat igen. Men, det kommer nog aldrig mer bli som förut i Vrisa.

Foto: Mats Randow

Gillar

Kommentarer

Instagram