Gamar, Poesi, Bucket list och Orakel

Nyvaken och nyladdad efter en god natts sömn efter gårdagens äventyr i Agia Irini ravinen och i Sugia. Det ser ut som om vädrets makter är med mig idag. I dag blir det upp på högre höjder i Vita bergen. Leden startar strax utanför mitt hotell. Jag går praktiskt taget rakt ur sängen, via frukostbordet och rakt ut i vildmarken. Starten är på 1000 meters höjd och det går uppför upp till dryga 1600 meters höjd, bra backe kan man säga. Därifrån har man bra utsikt mot Chania och turistorterna vid havet.

Ett mål med vandringen förutom färden är Kallergi Refuge som ligger på ungefär samma höjd och jag tar mig dit genom att äventyrligt följa bergsryggen. Kallergi Refuge ligger som ett örnnäste på en bergskam och är ett hostell för vandrare i området. Har även en utsikt i världsklass över Samaria nationalpark och man ser även Libyska havet härifrån. Alltså andra sidan av Kreta nu. Två hav på samma vandring. Jag hörde också att dom ska ha Kretas högst belägna toalett??? Det låter lite fånigt och frågan är om det är viktigt. Men, jag kan avslöja att toan är avbockad på min ”Bucket list”. Har ni den kvar på eran lista?

På vägen ner följer man bergskammen och nationalparksgränsen. Kan säga att sidan mot nationalparken stupar rätt ner, nästan 1000 meter. Jag kan erkänna att jag har anlag för höjdrädsla, så varför inte byta hobby. Jag försöker att inte titta ner så mycket och jag stannar upp och får se en stor fågel ovanför mig. Säger jag att den var stor nu, menar jag egentligen gigantiskt, enormt, ohyggligt stor, fasanfullt stor. Ja, det är det största i fågel jag sett. Och, då är jag van vid dom feta stadsmåsarna i Göteborg. Stadsmåsen i Göteborg är en liten dvärg i jämförelse. Stadsmåsarna är så feta så dom inte orkar flyga till havet för att skaffa mat. Det är lättare för dom att hitta föda inne stan, gå runt på avenyn och sno pommes frites av barn och kanske flyga upp till en soptunna för att tömma den på godsaker. Om du sätter dig på Heden eller i Slottsskogen med en kebabrulle med stark sås och det kommer en stadsmås och sträcker ut sina vingar framför dig. Då ger man upp kebabrullen utan fight, 1–0 till stadsmåsen. Jag lovar.

Gåsgam (Gyps fulvus)

Tillbaka på hotellet frågar jag om fågeln och visar dom bilder. Får då veta att det var en Griffon Vulture. På ren svenska, en Gåsgam. Kanske Europas största fågel. Se där ja. Nu gör vi en övning. Om vi tar och ställer oss upp, sträcker upp våra armar så högt vi kan. Sen hoppar vi samtidigt också så högt vi kan. Sedan mäter vi från golvet hur långt upp vi nådde med fingerspetsarna. Nu börjar vi nosa på hur stort vingspann en Gåsgam har. Jag sa ju att den var stor.

Samaria ravinen till vänster och Omalosplatån till höger

På min tredje dag och tredje vandring var planen att gå leden upp till Mount Gigolos. Bara namnet på berget är poesi. Det sägs i den grekiska mytologin att Zeus, gudarnas kung ska placerat sin tron på den toppen. När man står vid starten på 1240 meters höjd och tittar på Gigolos som är 1974 meter, tänker man, något måste vara fel. Det är nästan 800 meters höjdskillnad och berget ser omöjligt ut för att man ska kunna vandra dit upp. En dröm för bergsklättrare. Och det är det också.

Berget Gigolos 1975 möh

Jag har ändå inga andra planer för dagen så man får ge berget en chans. Från starten lånar vandringsleden lite plats på berget bredvid och tar höjd i zick-zack uppåt. Vid cirka 1500 meters höjd planar det ut och man rundar över mot Gigolos via ett ställe som kallas för Linoseli. Här finns Demonospilio, nu låter det som poesi igen. Det betyder Demongrottan. Här finns gott om grottor och enligt legenden ska även ett känt orakel hållit till här under antikens Grekland. Är han kvar här någonstans? Skulle vilja fråga han om ett par saker. Äventyrskänslan är i alla fall där. En vattenkälla ur berget här ger oss nytt friskt vatten och det går brant upp i zick-zack än en gång, nu upp till 1700 meters höjd.

Här har man nått baksidan av toppen på Gigolos och om det var vindstilla vid starten känns det nu som vi nått upp till jetvindarnas höjder. Detta är ju inte sant, dom går ytterligare 6–8000 meter upp. Men ni förstår att det blåser, på riktigt. Vi börjar komma upp på högalpin nivå. Här vänder dom smarta när vädret inte är okey. I dag är vädret okey, så det blir en attack upp till toppen. Vandringen går i kortare avsnitt över i en gråzon, om vi skall börja kalla det klättring. Man behöver använda sina händer för att ta sig upp, inte mer dramatiskt än att det går att hantera höjdrädslan och man klarar sig bra utan linor och diverse utrustning. Man når sen en platå och det planar ut. Nu var man uppe? Men, vänta lite nu. Detta är bara på 1964 meters höjd. Det fattas 10 meter och högsta toppen är en liten bit framför. Vid första snabbanalysen ser man att det är besvärligt och svårt att ta sig upp dit. Det går, men en ny analys säger att den energin för att nå tio meter till är inte värt det. Är det inte jätteviktigt att jaga höjdmetrar kan jag säga att utsikten inte är så mycket bättre där.

Med milsvid utsikt över ännu högre berg och två stora hav på varsin sida av Kreta var lunchplatsen uppe på Gigolos ett mycket bra val för dagen. Det gick utan problem nedåt och oraklet såg jag inget av då heller. Han har kanske flyttat, bytt upp sig? Summan av det här tredagarsracet med äventyr i bergen var klart godkänt. Det är många intryck som skall sorteras och sammanställas. Om vi pratar gåsgam igen, hoppas jag att vi kan hålla på det vänskapliga avståndet vi gjorde även i fortsättningen. Jag tar inte fighten med en gåsgam om mitt lunchpaket som jag ofta bär med mig på vandringar.

Foto: Mats Randow

  • Kreta

Gillar

Kommentarer

Instagram