Fotbolls-VM i Ryssland 2018 "Resan ner"

Hej på er. Kul att ni hittat hit. Följande fem dagar kommer att handla om diverse dråpligheter som hände på min fotbollsresa till Ryssland.

När man skall resa till Ryssland och Putins rike ska man tänka till lite så alla dokument är i ordning. Det är inte bara att ge sig av och få turistvisum på plats. Det duger inte att åka med bara sitt pass och inträdesbiljetten till matchen i sin hand. Man ska söka visum och även ha ett så kallat Rysslandsintyg till reseförsäkringen i fall oturen är framme och man skulle behöva en rysk doktor. Detta har försäkringsbolaget där man har hemförsäkringen järnkoll på och skickade vad jag behöver. Fick höra om andra som inte hade detta intyg och var tvungna att teckna en svindyr försäkring vid gränsen eller vända. Var inte Sovjetunionen upplöst?

Men nu är det VM-fotboll och fest som lockade mig till Sovjet, förlåt, Ryssland. Vad förväntade jag mig? Stämmer mina fördomar om landet, eller? Jag ska till ett grått underutvecklat land som är ett av dom mer korrupta i värden med grå medborgare som alla röstar på Putin, enligt Putin själv. Dom äter mest näringsfattig mat av rotfrukter och sköljer ner detta med ett par glas vodka. Vid fest äter man inlagda grönsaker med en liten bit segt kött och sköljer ner med ett par flaskor vodka. Man bor i gråa stora huskomplex med sovjet-arkitektur och infrastrukturen är omodern. Det här landet har aldrig varit med på min ”bucket-list” över spännande länder att besöka, men nu ska jag dit för att jag har en biljett till gruppspelsmatchen mellan Tyskland – Sverige i Sochi.

Putin, eller hans partikamrater har ordnat så att alla med en matchbiljett ska söka ett Fan-id kopplat till passet som ska visas upp tillsammans med matchbiljetten, är det säkert att Sovjet och KGB är avvecklat på riktigt? Mitt Fan-id skickas rekommenderat till mig och det positiva med detta id-kort är att det gäller som visum under fotbolls-VM, Bra Ryssland. Jag får även ett Fan-id i elektronisk form så jag tillåts till och med att slarva bort det och kan hämta ut ett nytt i Ryssland. Dom säger att jag behöver några papperskopior av Fan-id och passet??? för att komma på flyget och igenom gränsen på flygplatsen.

Jag packar min väska och tar med mig ”pärmen” med alla dokument och tar eftermiddagsflyget till Helsingfors från Göteborg. Sen byte till Moskva och där landar vi i mörkret och planet taxar bort till en ännu mörkare plats. Buss då ifrån planet till terminalen. Den bussresan är lång imörkret och jag förbereder mig för mitt första möte med KGB. Nu funkar allt som ett välsmort schweizerur i alla kontroller och alla formaliteter klaras av enkelt. Bra Ryssland. En timme kvar till mitt nästa flyg. Jag går och köper en öl. I kassan kan dom ingen engelska? Har jag hamnat i Sibirien? Nej, jag vet att jag är på Moskvas internationella flygplats. Jag räcker fram 500 Rubel, känns rimligt att det ska täcka ölen med råge, gissar jag. Kassörskan ser missnöjd ut och säger saker på ryska. En tusing då? Det borde bli bra. Njet. Nu halar jag fram en 2000 sedel och kassörskan blir glad, fast mer road. Hon tröttnar på mig och rycker tag i femhundringen och ger mig växel tillbaka. Okey, okey, nu går hissen upp och jag fattar. Hon ville ha 30 Rubel i mynt föratt kunna ge mig jämnare pengar tillbaka. Bra Ryssland. Dom verkar vara snälla och ärliga här. Hon hade kunnat ta tvåtusenlappen och gett mig 30 Rubel tillbaka och jag hade varit lika ovetande och glad för det. Sätter mig med ölen och börjar mickla med telefonen och en snubbe bredvid börjar snacka med mig, trevligt. Han pratar svenska, bra svenska. Var tusan har du lärt dig det blir frågan. I Linköping, svarar han. Han var på väg någonstans långt bort iSibirien och skulle hälsa på familjen, men bodde i Spanien nu. Han presenterade sig och jag kommer såklart inte ihåg vad han hette, men han pratade sju språk. Intressant samtal och redan trevliga ryssar så jag höll på att missa mitt flyg och glömde dricka upp ölen.

Jag är sen vid gaten och visar upp min biljett och transferbussen har redan gått. Jag och ett par andra sena och förvirrade resenärer får åka minibuss istället från terminalen och till nästa flygplan och inrikes nattflyg till Sochi. Denna buss går också länge, länge i mörkret långt bort till en avlägsen plats på flygplatsen. Det blir avstigning på samma ställe??? Tror inte mina ögon, men det kan vara samma plan jag kom med, eller så står det bredvid??? Att resa med Aeroflot är lite som en tidsresa. Flygplanen är hyffsat moderna så det är inte det. Men, flygvärdinnorna ser precis ut som i reklam från 60-talet eller som när flygen landade på Torslanda flygfält innan Landvetter flygplats var påtänkt. Måste bara poängtera att jag aldrig flugit från Torslanda, jag var rätt ung då.

Landar i Sochi vid tresnåret på natten och alla är bra trötta. Jag har inte incheckning på hotellet förrän vid klockan 14 så detta kan bli segt. Några andra svenska supportrar som ska bo på samma hotell som mig och säger att dom bokat en natt på ett skumt ställe nära flygplatsen, riktigt billigt för att få sova några timmar. Detta lät äventyrligt och mer än skumt och det tyckte dom också så jag önska dom lycka till och lite god natt. Jag raggade fatt på en taxi. Eller, taxi chaffisen raggade upp mig. Min plan var att ta mig till hotellet och få en tidig incheckning eller få låna en soffa att sova i eller under. Chaffisen tog min väska och med raska steg sprang mot bilen så att jag inte skulle hinna ångra mig. Det här var rätt långt att gå eller springa så jag var tvungen att fråga varför står bilen så långt bort och inte vid terminalen. Chaffisens engelska är riktigt dålig så jag är osäker på vad svaret egentligen var. Nu frågar jag i språngmarschen om han har taxameter. Samma där. Oklart vad han svarar. Okey, nästa fråga med springande ben mitt i natten, har du en riktig taxi? Nu stannade han och såg förnärmad ut och övertygade mig på en blandning av ryska och engelska att det var en äkta taxi. Vid vägen där man inte betalar några p-avgifter eller liknande såg jag att inget tydde på att hans Merca var en taxi och han såg att jag var skeptisk. Ingen taxiskylt, ingen taxameter, men han visade upp en bok med ryska bokstäver och flera stämplar som skulle bevisa att det var en taxi. Ja, tjena. Det känns som första blåsningen är på väg. Han frågade om det var första gången i Sochi för mig och, ja, är mitt svar. Nu vet han att han att han kan lura mig vart han vill. Okey, vad är priset, frågar jag. 1500 Rubel, svarar han. Nu har jag fortfarande ingen koll på hur mycket det kan vara, tyvärr. Ölen kostade 230 Rubel på Moskvas flygplats och funderar nu på hur många öl taxiresan kan kosta. Är 6,5 öl eller 1500 Rubel rimligt? Hur mycket är det i Euro eller dollar, frågar jag och öppnar upp igen för att han ska kunna blåsa mig rejält. Han svarar att det är cirka 20 Euro. Ja, ja, det är ingen förmögenhet om det är sant, och det visade det sig att det var. Jag gör ett mesigt försök att pruta till 1000 Rubel, punkt slut, sa jag. Oh no och njet, sa han och låtsades bryta ihop. Chaffisen var egentligen en skön prick och det fick bli så, 1500 Rubel. Han hade säkert många munnar att mätta och kanske en farmor och mormor också att försörja. Jag överlever.

Taxiresan gick fint på 10 minuter och chauffören var supertrevlig och jag kommer naturligtvis inte ihåg hans namn heller. Färden gick i 150 på fina motorvägar byggda för Olympiska vinterspelen i Sochi 2014, medans vi pratar med varandra med hjälp av hans telefon och Googles translate mikrofon funktion.

I hotell receptionen va det inga problem att få checka in tidigt. Fast dom ville ha nästan 2800 Rubel för detta. Hur många öl är nu det på Moskvas flygplats? 12 stycken, okey, ALLA dokument skulle fram på disken och registreras till myndigheterna och nu vet KGB åter var jag är. Hur som så var jag i säng till klockan fyra på natten och allt har gått bra hitintills. Bra Ryssland.

Fortsättning följer och publiceras i morgon.

Foto: Mats Randow

Gillar

Kommentarer

Instagram