Faraos hämnd

Att bli sjuk när man har semester. Ännu tråkigare på semesterresa. Turistdiarré går skämtsamt och allmänt under namnet Montezumas hämnd. Nu mina vänner ska vi backa tillbaka till 1500-talet när spanjorerna härjade i Mexiko. Redan på den tiden blev man kass i magen på resan såklart. Montezuma var härskare över Aztekerna och avsatt av spanjorerna och sed mera mördad. Enligt den aztekiska legenden på ett makabert sätt. Känsliga läsare, hoppa över nästa mening. Spanjorerna ska ha mördat Montezuma genom att ha kört upp ett svärd i anus enligt Aztekernas version. Nu blir det blir logiskt. Det blev Montezumas fel att spanjorerna hade fnurr i magen och behövde vara nära en toalett när dom plundrade Mexiko. Statistisk sett åker 9 av 10 på en turistdiarré, mer eller mindre på resa till U-land eller tropiskt land. Och vi planerade för en familjeresa till solsäkra Hurghada i Egypten. Hua…. Det är ändå Afrika vi skall till.

Detta är en återblick på en resa vi gjorde november 2006

Bad och snorkling i Röda havet och lata dagar. Detta var första resan till Egypten och vi har naturligtvis fått höra om alla som blir magsjuka på sin Egyptenresa. Det verkar vanligt och att alla åker på en släng av sjukan mer eller mindre. Hela familjer vi känner var drabbade, alltså alla i familjen. Det är inte frågan om, utan när på resan. Några satt större delen av flygresan hem på toan. Vi fick jättefina tips i all vänlighet av andra som varit i Egypten. Dom klassiska råden om att inte äta sallad som alltid är sköljd i tveksam vattenkvalitet. Inte äta glass, framförallt kulglass som tydligen ska var en bomb av bakterier. Inte äta av bufféerna på hotellet som ska vara någon form av bakterieodling och en dröm för bakterieforskare. Vattnet är naturligtvis farligt, is i drinkarna eller barnens drickor är en mardröm. Med andra ord, ät eller drick helst inget på resan.

På resan har vi det här med dom viktiga och klassiska tre P:en, Pass, Plånbok, P-piller. Vi fick också det fina rådet om tre H. Handsprit, Handsprit och Handsprit. Man ska sprita sig och händerna både före och efter allt man gör, superviktigt…. Man ska vaccinera sig mot alla hemska sjukdomar och ändå verkar alla bli sjuka. Är det verkligen semester om vi ska vara så här oroliga och bara vänta på att bli sjuk. Ska vi avboka? Nä, kommer aldrig på fråga.

Vi tar det med ro och tänker att med lite sunt förnuft klarar vi oss bra. Så, för det första så glömde vi att vaccinera oss, inte en spruta innan vi åkte. Men, i incheckat bagage hade vi med oss Dofilus yoghurt, svensk. Det är sant. Och handsprit. Vi hade kanonfina dagar och gjorde ett par utflykter och glömde nog helt av hur himla farligt det egentligen var.

Utflykter, förresten. Den ena var en snorklingstur runt korallrev och färgglada fiskar, den andra till Luxor. 30 mil genom öknen till Luxor med båtfärd över Nilen, Konungarnas dal, Karnaktemplet, Memnon-kolloserna och säkert par saker till. Bara bussresan genom Saharaöknen var ett äventyr. Man hade samlat ihop alla bussar som ska till Luxor vid Röda havet, sedan åkte 52 bussar i karavan hela vägen med polis och militär escort. ALLA sidovägar var avspärrade av beväpnade styrkor efter vägen. ALLA bussarna var tvungna att stanna samtidigt halvvägs vid någon form av Egyptisk-öken-rasta-restaurang. Här påmindes man av magsjukevarningarna och på toa med hål i golvet rörde man ingenting i onödan. Allt spritades och sanerades när man kom ut. Sedan stod 52 bussar startklara igen och väntade på att polischefen skulle dricka färdigt sitt te så vi kunde åka igen. Terroristangrepp var inget att oroa sig för. Säkerheten var okey i alla fall.

Men, så en morgon efter mitt toabesök kändes inte allt helt 100. En gång är ingen gång tänker jag. Problemet var att det blev ett par besök till under dagen och jag kände väl att jag kunde hantera detta. Det här med att man ska ha koll var nödutgången är. Det har man inte. Lite kändes att jag skulle ha halvkoll, åtminstone var toa fanns. Eva, min sambo genomskådade mina problem tidigt på kvällen och hon har järnkoll på apotek. Hon menade på att här fanns det fulapotek och så fanns det finapotek med riktig läkare och allt. Hon skickade in mig på rätt apotek för nu skulle ”Olle motas i grind”. Bra Eva.

Jag förklarade för den läkarutbildade apotekaren mitt problem. Montezumas hämnd är lite allmän diagnos. I Egypten kallar man gärna magsjukan för Kairo quick step. Så dramatiskt kanske det inte är och vi var aldrig i Kairo. Tutankhamons hämnd är en annan diagnos. Hans grav i Konungarnas dal var för övrigt tom, alla skatterna har släpats till Kairo. Kan jag ha råkat ut för Faraos hämnd? Hur som så visste apotekaren exakt vad jag skulle ha. Jag fick tre stora piller i en ask och några påsar med något grått pulver som skulle lösas upp i vatten, flaskvatten. Apoteken i Egypten har allt och lite till, bara att handla utan recept. Apotekaren frågade om jag inte skulle ha något annat också. Lite sömntabletter, lugnande medicin och ordentliga värktabletter. Nej tack, jag äter knappt Alvedon i vanliga fall. Nu föreslog apotekaren att jag skulle köpa Viagra??? Där tror jag att jag piggnade till på direkten. Vad f…. Jag blev skitsur på apotekaren och frågade om jag såg ut att behöva Viagra? Han fortsatte att prata som en doktor och sa att min bror kanske vill ha och jag kunde köpa till honom. Skulle inte tro det, vi har inte den sortens julklappar.

Jag är inte lika rock ´n roll som Lemmy Kilmister och tar alla tabletter på en gång, utan följer anvisningen. Jag kommer kvickt i form och börjar fundera på vad för undermedicin jag fått? Mellan all arabisk text på tablettasken hittar jag innehållsförteckning på engelska. Som jag gissade, penicillin. Vad jag kanske inte skulle gissat var att den dödar det mesta ont. Kommer inte ihåg alla ruskiga sjukdomar den tog, men det var en hel del hemska åkommor, flera jag trodde var utrotade. Inte konstigt man mår fint.

Var kom nu magfnurret ifrån? Vi glömde leva efter alla goda råd vi fick före resan. Vi slappnade av i stället och tog allt med ro och lite sunt förnuft. Det var nära att straffa mig hårt. Nej. Jag tror inte alls det. Jag är övertygad om att det var den egyptiska 1 pundsedeln som höll på att ta mig, 1 pundsedlarna är vidriga. Dom har varit i sådan omsättning och är så smutsiga att man knappt ser vad det är för pappersbit. Ibland lika mjuka som dasspapper, och när man får en sådan tillbaka i växel undrar man självklart var sedeln har varit och man låter dom få behålla dom värsta sedlarna. Man tar inte i dom värsta sedlarna för då tar handspriten slut redan på den lilla shoppingturen.

Kommentera gärna om ni råkat ut för Montezumas hämnd och hur ni klarade ut det.

Foto: Mats Randow

Gillar

Kommentarer

Instagram