Elafonisi Island

Var är bästa badstället på Kreta? Jag har bokat tre utflykter som skall göras på tre dagar. Tre hot spots för en turist som inte ska missas om man är på västra Kreta. Den första är en badutflykt till Elafonisi, en ö och en strand som marknadsförs som Kretas Maldiverna. Kan det vara sant? Detta låter överreklamerat i mina öron. Nåväl, det kommer att visa sig väl där.

Jag ska bli upphämtad av en buss vid ”supermarket” nära där jag bor i Chania och är där i god tid. Jag är väl förberedd på grekisk tidsoptimism Att detta kan dröja när bussen kommer, om den kommer. Hon som har supermarketaffären frågar mig, Elafonissi? Och talar om för mig att jag ska stå fem meter upp på trottoaren. Hon vet precis var bussen stannar och var dörren öppnas. Bra. Då kommer nog bussen snart. Hon har sett detta några gånger och bussen är bara tio minuter sen och hämtar upp mig fem i åtta. Jag lämnar över min voucher till guiden och sätter mig längre bak i den rätt tomma bussen. Det blir galet många stopp, i Kalamaki, Agia Marina, Platanias och i Maleme hämtas det upp turister och bussen blir full.

När alla är på plats i bussen börjar guiden informera, en äldre dam som pratar perfekt engelska. Bra. Men, det är riktigt dåligt ljud i högtalarna bak i bussen. Med motorljud blandat med min tinnitus hör jag knappt vad hon pratar om. Jag hör att hon pratar mycket om Balos??? Va F.., det låter som om vi är på väg till Balos. En annan strand och en annan utflykt. Ska jag avslöja mig redan nu inför alla på bussen att jag är på fel buss och ställa till med en scen, eller ska jag ha is i magen och ta det sen. Jag ska ju till Balos ändå om ett par dagar enligt min bokade plan, med samma arrangör. Jag bestämmer mig för att ta detta med guiden senare.

Bussen stannar i Kissamos hamn där det är byte till båt ut till Balos. Guiden säger också att vi som skall vidare till Elafonisi kan sträcka på benen i tio minuter och pekar ut en toalett. Okay, nu får jag göra en ny mental förberedelse på vart jag skall. Elafonisi verkar det som igen. Vad det är spännande att vara ute och resa. Man samkör utflykterna då omvägen inte är runt halva Kreta, tydligen.

Via ett kaffe stopp i en by i bergen kliver jag sen av bussen i Elafonisi. Aha, tänker jag, är det här alla är. Vad kul att alla skulle hit samma dag som mig. Vad jag inte visste var att alla inte kommit än, men snart så. Jag börjar med att gå runt i stort sett hela området och bilda mig min uppfattning om vad jag ska tycka om platsen. Det blir lite dubbelsidigt vad jag tycker. Stranden ligger i en lagun och man vadar lätt ut till ön och där finns sanddyner och stranden är vit med en rosa ton vid vattenbrynet. Vattnet är kristallklart och skiftar någonstans i färgerna mellan grönt och blått. Ön och närmaste området är upptaget i Natura 2000 och då har man en plan för att bevara flora och fauna. Bra. Detta gillar jag.

Jag är här i början av augusti, det innebär att säsongen pikar rätt bra. Man kan hyra solstolar för att få skugga under parasoll och dom är slutsålda när jag kommer. Det går att köpa mat, typ skräpmat i säsongsöppna kantinor med lite skugga där man äter sin mat, det är tyvärr väldigt fullt där också. Du kan också hyra en windsurfing bräda och en SUP, utan skugga. Gå på dass kostar också, 1 Euro. Där finns skugga.

I min stilla undran försöker jag föreställa mig platsen utan denna cirkus, hur jäkla fint det kan vara här. Det finns en del endemiska växter här och man har inhägnat vissa ytor så att man inte klampar runt hur som helst. Med så mycket folk ser man tyvärr någon enstaka våtservett eller papper från bullar och kakor som gärna finns med i ett överlevnadskit för en bra dag på stranden. Det bästa är att folk verkar se skönheten bakom denna turistkuliss och håller noga ordning på sitt skräp och även tar upp skräp som inte råkar vara ens eget. Detta gillar jag också.

Efter badandet tar bussen oss en annan väg till Kissamos, nu via ett café, 500 meter upp på berget med en grym utsikt över havet. I Kissamos tar bussen emot dom som varit på Balos och avlämningen blir i omvänd ordning tillbaka till Chania och jag kliver av nästan som sista man.

Vad ska man säga om dagen? Jag vill absolut inte ha den ogjord och det var spännande ett tag innan det klarnade för mig vart jag skulle bada någonstan. Nästan lite som tv programmet På spåret med frågan, vart är vi på väg? Jag tycker jag i alla fall borde få två poäng på frågan när jag drog i snöret. Kan jag tänka mig att åka dit igen? Inte i augusti. En solig dag i januari kanske och då blir det knappast något bad för min del.

Nästa dag ska det bli vandring i Samaria ravinen i Kretas enda nationalpark. Låt mig bara få skriva det färdigt, så får ni snart ta del av strapatserna kring det också.

Foto: Mats Randow

  • Kreta

Gillar

Kommentarer

Instagram