Balos och en pirat ö. På riktigt

Sista dagen på det här tredagarsracet med utflykter. Badbyxor ska med och jag ska få bada i en lagun vid ön Balos. Jag gissar att alla ska dit i dag också, så jag är laddad och har vässat mina armbågar.

Kvart i åtta ska jag bli upphämtad. Samma plats, utanför ”supermarket”. Jag är där i god tid igen och morgonluften är fortfarande behaglig innan dagens tunga värme snart ska ta sitt grepp. Jag ser bussen komma på håll, jag känner igen den och den stannar till och dörren går upp. Ingen guide, bara chaffisen? Jag frågar för säkerhets skull om den ska till Balos. Santorini säger han. Woho, det kunde ha blivit en riktigt spännande dag att skriva hem om. Men, jag gjorde en fantastiskt smidig manöver baklänges tillbaka till trottoaren. Några minuter senare dyker en äldre herre upp och ställer sig bredvid mig. Han frågar om jag ska med till Balos och han presenterar sig som min guide och heter Wolfgang. Bra, då har han koll på mig redan här.

Den tomma bussen kommer kort efter och Wolfgang presenterar Donna som är dagens busschaffis. Donna kör mycket lugnt och fint till ett lokalt café där hon stannar innan upphämtning börjar i pärlbandet av turistorter på vägen till båten i Kissamos. Vi har gott om tid säger hon och jag kan passa på att köpa en efterlängtad kopp kaffe som blir mitt morgonkaffe. Det börjar bra, bussen rör på sig igen och jag slurpar på kaffet. Naturligtvis är inte locket på min take away mugg på riktigt. Kaffe på tröja och byxor. Bra Mats.

Wolfgang håller ordning på tider och båtbiljetter

Bussen fylls sakta upp och Wolfgang går med sina passagerarlistor och pratar högt för sig själv om vad han tänker. Han är en tysk äldre herre som vägrar pensionera sig, förmodar jag. Bra med en tysk tänker jag. Ordning är halva livet för en tysk. När Donna gjort alla stoppen och Wolfgang bockat av alla på sin passagerarlista ser Wolfgang mycket bekymrad ut. Han tänker högt igen och säger till sig själv att han saknar en passagerare. Han som varit så systematiskt noggrann. Han går en runda till bak i bussen och räknar om, kommer tillbaka och kvittrande nöjd och meddelar Donna att alla är med. Han missade en bäbis tidigare.

Vi är i hamnen i riktigt god tid, drygt en timma innan båten går. Det är flera båtar som går ut till Balos, och ja, alla är snart här. Båtarna blir fulla och det är drygt en timmes färd till Balos och båten ska runda Gramvousahalvön. Båten går nära land och man kan tydligt se landhöjningen där bergen möter havet. Västra Kreta blir högre medan östra Kreta sjunker. Jag går nästan bananas när man kan se det så tydligt. Det är upprörande hur ointresserade alla andra passagerare är när vi passerar detta naturfenomen. Dom har mer intresse av sina mobiltelefoner eller sover bort hela skådespelet. Det sägs att denna sidan av Kreta har höjt sig mellan sex och nio meter sedan antikens dagar. Det kanske borde bli ett eget blogginlägg att grotta ner sig i, eller?

Balos är också ett skyddat Natura 2000 område och har ingen hamn. Vi skyfflas över i mindre båtar till land. Ja, det är redan jättemycket folk här innan vår båt kom. Nu är det snart än mer. Om man bortser från trängseln är lagunen rätt fin. En lagun utan korallrev. Sanden är nära det vitaste och vattnet har en färg nära en Vicksblå tablett. Vattnet är ljummet i lagunen så här års, man kliver inte upp på land för att man fryser, utan för att man legat i tillräckligt länge och börjar bli uttråkad.

Det blir tre timmar på Balos sedan lättar båten ankar och går till Imeri Gramvousa tjugo minuter bort i Vicksblå vattnet. En äkta pirat ö. På riktigt, med en piratfästning högst upp på berget. Jag kan föreställa mig Efraim Långstrump på plats med alla hans sjörövare. Hoppas hans båt Hoppetossa ligger för ankar där. På Imeri Gramvousa får vi två timmar och vi får tid att gå upp på det drygt 100 meter höga berget där borgen ligger. Jag går lite lätt bananas igen och vyerna är även dom fina från borgen över lagunen. Det är varmt att vandra upp till borgen och runt där i augusti så det blir ett bad till innan båten ska tillbaka till Kissamos.

Donna kör buss helt odramatiskt och jag är tillbaka i Chania till tidig kväll. Som en summering av dagen är det klart att det är mycket folk på sådana här ställen i augusti. Om man försöker se bakom turistmaskinen som är där så är det klart att det är ett fint ställe. Man får gilla läget med trängseln eller stanna hemma. Men, då hade man missat naturfenomenet med landhöjningen och gå på samma ö som dom gamla piraterna.

Foto: Mats Randow

  • Kreta

Gillar

Kommentarer

Instagram