You’re doing a good job, don’t get too down, the world needs you now

Jag känner mig just nu.... ledsen. Övertrött. Deppig. Full av smärta. Uppgiven. Less.

Arbetsdagen har varit bra.
Första intro- dagen i kassan. Det var väldigt spännande och lärorikt. Jag tog några patienter själv också. Lite läskigt och det är väl inte meningen att jag ska göra det än, men jag blev ivrig. Och det gick bra. Med lite påminnelser från tjejen jag gick med.

Alltid kul med något helt nytt.
Men att lära sig helt nya saker tar på energin. Jag fattar inte hur jäkla ansträngande det kan vara för hjärnan att ta in ny information.
Sen var det väl att vi var stillasittande en hel dag. Försökte stå och trampa med fötterna ibland men jag har liksom aldrig haft ett stillasittande jobb, man snarare springer i stress jämt. Dock inte på denna ögonakut. Men man är alltid på benen.
Men i kassan var man ju fast vid datorn.
Och bara det.. datorer är liksom inget jag pysslar med allt för ofta. Jobbigt att stirra in i.

Av någon anledning fick jag akut ont i ena knäet under dagen. Eller i knävecket. Benen är svullna. (Dum som jag var tog jag inte stödstrumpor idag, fråga mig inte varför)
Så när jag kom hemhaltandes så fick jag direkt ta en starkare tablett och lägga mig. Och här ligger jag fortfarande.

Inatt blev jag väckt 5 eller 6 gångerna av katterna. Inte bara terroristen Max utan av Oliver med. Och sen ringde klockan 05.25. Vet inte hur mycket jag sov egentligen.

Och så är jag långt ifrån återställd i ork och energi från coronan.

Allt detta blev ett sjudundrans bakslag och jag vill bara gråta.
Lyssnar på deppig musik och vill sjunka genom jorden.
Lite där är vi.

Men jag hoppas på en god natts sömn.
Och en bättre morgondag.

/Annette

Gillar

Kommentarer