Världens bästa jobb

Hej.

Jag är så otroligt lyckligt lottad att ha det jobb jag har.
Tänk vilken skänk från ovan det var att jag upptäckte jobbannonsen. Sökte och fick det. Mitt i coronans hetaste period.

Jag har jobbat på måååånga ställen och jag måste vara ärlig och säga att jag aldrig fått den förståelsen och empatin från någon arbetsplats tidigare gällande min situation.
Det finns någon ställe där jag haft en chef som brytt sig lite extra. Men det har då varit att jag fått vädra ur mina tankar lite och så. Inte någon större insats med andra ord.
Och sen jag började jobba inom SLL (Sveriges läns landsting) (som det ju inte ens heter längre- region Sthlm) så har jag aldrig träffat på en chef som betett sig det minsta empatiskt.

Men här alltså.. dom snappar upp mitt mående innan jag ens hinner reflektera över det själv typ.
Dom bryr sig. Skickar sms på sin egen fritid osv. (Sånt förväntat jag såklart inte av någon.) Men det bevisar att dom bryr sig. Från hjärtat. Inte bara för ett rykte.

Inte bara cheferna utan dom allra flesta kollegorna också. Det är som en enda stor familj och alla vill att alla ska må bra.
Ser man att någon är nere eller på något vis verkar ur balans så delegerar man direkt över dennes sysslor till någon annan och tar hand om personen.
Det är så fint att jag blir gråtmild.

Det är ganska många av kollegorna som är insatta i min situation nu. Vissa mer. Vissa mindre.
Jag känner mig trygg att prata dom dom. Dom lyssnar genuint. Bryr sig genuint.

I morse hann jag jobba 15 min innan chefen tog mig åt sidan. Vi stod i 30 minuter och bara pratade. Jag fick spy ur mig all min oro och ångest över hur måndagen blev. Hur framtiden kommer se ut. Hon lyssnade med tårar i ögonen.
Jag yttrade för första gången min oro kring jobbsituationen efter operationen. Att jag kommer bli så långtids sjukskriven.
Det enda hon sa: jobbet är sekundärt.

Sant.

Hon sa bland annat att det är bättre att jag är på plats på jobbet än att ligga hemma och grubbla i min ensamhet. Jag kan bara vara där, kanske ta lite städ eller packning som ska göras inför flytten.
Jag kan gå ifrån om det bli för tufft. Jag kan komma in till hennes kontor om hjärnan blir för trött. Sitta där en stund.
Alltså hur fint?
Dom vill mig så väl. Dom vill mig det bästa och detta gör att jag känner mig trygg mitt i all oro. Jag vet att jag kan fortsätta jobba trots att jag egentligen inte känner mig arbetsför.
Jag behöver inte ta patienter om jag inte känner att jag orkar ta på mig det ansvaret som krävs.
Jag kan göra så mkt annat.
Inte EN ENDA GÅNG har en chef sagt att jag kan få andra arbetsuppgifter under en tuff smärtperiod. Aldrig. Jag har alltid behövt sjukskriva mig. Därför har jag ju alltid haft så himla mkt sjukskrivningar.

Här löser man det bara.
Hon sa: vi är en enda stor familj. Vi umgås 8-9h/dag. 5 dagar i veckan.
Man måste finnas där för varandra.

Så sant. Så självklart, men hur många får höra dom orden av sin chef egentligen?
Inte vanligt inom vården iaf.

Jag är tacksam. Så tacksam.

Jag satt i kassan under förmiddagen, mina armar har börjat bli så blå efter alla stick-försök i måndags. Fick hämta en sån pappers-värmetröja vi har för att skyla lite iaf. Såg hur patienterna stirrade på mina pundar armar. 😆

Handen är värst. Där har det verkligen runnit ut blod över hela handryggen typ. Ser överkörd ut.

Nu ska jag försöka hitta på något att äta. Alltid denna stora fråga- vad ska man äta?

S:T Eriks ögonakut.
All cread till er. ❤️

/Annette

Gillar