Turbulent vecka.

Vilken vecka jag haft..
Först och främst nytt jobb och allt vad det innebär.
Helt nytt sjukhus, omöjligt att hitta i.
Massvis med nya ansikten, namn att lära sig, sjukdomar och diagnoser att lära sig, se, fånga upp, pränta in, vara allert, verka pigg, inte ge upp, orka lite till, fråga frågor, försök komma ihåg svaren..
osv osv.

Smärta på det.

Bilen går sönder.
Stressen över det.
Söka upp en bilverkstad. Inse att jag inte ha råd.
Åka kommunalt (big no ni i min värld)

Träffa en ny kille. Dejta, lära känna, pirr, nyfikenhet, ses varje dag.
Mysigt, spännande, kul.

Ingen vidare återhämtning. Knappt nån tid ensam hemma alls.
Nåt jag är van med att ha ständigt.

Oliver. Oro, oro, oro. Se hur ont han haft, försökt göra allt i min makt för att hjälpa honom. Videosamtal med veterinär.
Sen riktigt besök hos veterinär.
Mer oro.
Stora utgifter där av pengar jag inte har för fick knappt nån lön eftersom jag var sjuk första veckorna i november. Och en hel vecka jag skulle fått betalt av Fkassan men det får jag tydligen inte. Orkar inte strida.

Kämpa med ögondroppar flera gånger per dag, Oliver hatar det. Blir ett övergrepp varje gång.

Sen lite belöning- Mia skäringers show, no more fucks to give. Med mamma. Mys deluxe. Gud så vi längtat!
Åker till MOS för att äta då showen skulle bara på friends.
När entrén öppnar för insläpp går vi till friends.
Inte en käft där. Går runt HELA komplexet.
Nej. Inte en människa. Inser att vi är på fel ställe..........................Det var ju Tele2.
Paniken.
Rusar till bilen, ut på vägarna, essingeleden. Min största mardröm. Stress som IN I HELVETE.
Totalt stopp i tunneln. Står helt still. Rullar 1-2meter max varannan minut.
Tiden går. Vi kommer missa det.
Vi kommer missa showen vi så dyrt betalat för och längst efter i månader.
Står still med en bil jag inte litar på för fem öre. Som häromdagen var trasig men som lagat sig av sig själv helt magiskt. Men för hur länge då? Den kan ge upp vilken sek som helst.
Stå helt fast i en stilla kö under jorden på andra sidan stan.
Ingenting kan få mig så illamående och gråtfärdig som det.

Kommer fram till Tele2. 30000000 bilar som ska hitta parkering. Tiden går, klockan är redan 20, då stänger dom för insläpp.
Panik.
Ställer mig bara nånstans, finns inga parkeringar. Vi får ta den p-boten.
Kommer fram.
Eftersom många var lika sena så hade dom överseende med det och showen hade förskjutits lite.

Lättnaden!!!!!!!!!!! Glädjen!

Fantastisk show. Bästa underbaraste Mia Skäringer. 👏👏👏👏👏👏

Kommer sen sent, efter midnatt.

Vakna idag, så trött att jag bara vill gråta.
Känns som jag är sjuk. Eller bakis.
Deppig. Slut. Totalt trasig.

Tror hela veckan sköljde över mig nu.

Prutt.

Och så kommer nästa vecka nu. Ska jobba 6 av 7 dagar.
Känns som jag gett upp redan.

/Annette

Gillar