Tristess

Men nej. Jag orkar inte med denna tristessen längre.
Jag har suttit eller legat i denna soffan i en månads tid nu. Med undantag för lite jobb några dagar.
Jag äter godis. Hela tiden. Aldrig ätit så mycket godis som nu. Varje dag.
Tittar på Bigbrother live hela dagarna. Är så irriterad på dom allihop men ändå sitter man och tittar.
Har ju typ liggsår i både rumpa och rygg efter denna period.

Ligger och drömmer om att åka till nåt stort centrum, typ MOS. Strosa runt i affärer. Bara gå och glo. Köpa nåt. Sätta sig på en resturang.
Åh jag vill!

Eller åka till syrran, gosa med bebis som håller på att växa ur spädbarnsstadiet utan att man kan va med. Och busa och leka med Jamie. Eller Träffa Malin och Elias. Ha folk över här.
Träffa alla andra syskonbarnen som jag ju ändå gör då och då normalt.

TRÄFFA MÄNNISKOR!

Jobba och ha ett socialt liv på jobbet. Komma hem och ha lärt sig nåt nytt. Haft trevligt med kollegor. Vara helt slut i kropp och knopp och sova skönt om natten efter dagens bravader.

Jag längtar tillbaka till ett liv utanför denna karantän.
Okej det gör väl alla.

Om 12 dagar börjar jag på nya jobbet.
Kommer jag vara sjuk då? Sjukare? Har jag Corona nu? Ska jag alltså ut och åka kommunalt om 12 dagar? Räcker det med mitt enorma munskydd iså fall?
Om jag blir sjuk/sjukare nu, vad händer med nya jobbet då? Ska jag starta min nya anställning med att vara sjuk?

Prutt.
Dumma vidriga ovälkomna pissvirus.

Mamma har blivit smittad. Vi tror det. Hon jobbade hela helgen (natt) och har hostat massor sista veckan. I söndags natt fick hon även feber. Så hon åkte hem till pappa och bor där nu.
Jag kanske redan har skrivit detta?
Känns så.

Så nu ber vi till gud att hon inte har fått Corona utan att det är något annat virus. Dock har hon ju jobbat med smittade personer. Så oddsen ligger ju emot henne.
Och jag då? Hann jag bli smittad? Är det därför jag hostar?
Vill gärna tro att det inte är därför.

Alltså!!!! Risifrutti lakrits/hallon.
Yey! Det var en hitt! Rekommenderar!