Trasig kropp

Okej nu blir det klagan.

Ganska så nyss hemkommen från jobbet. Idag tror jag att jag nådde någon slags botten. I mig.
Jag har så otroligt ont. Ont i både höfter knän och axeln. Citodonet hjälpte inte alls och mitt värsta humör bröt sig lös.
Det har varit två väldigt tuffa dagar på jobbet. Såna dagar där man tänker ”hur i självaste helvete kan det vara tillåtet att vården ser ut på detta viset? Hur kan vi tvingas gå på knäna på vår arbetsplats? Helst behöva kunna klona oss för att hinna med allt? Och för ett spottstyver till lön. HUUUUUR kan det vara så här?”

Visst, man får energi från vissa goa patienter. Jag försöker verkligen ta mig lite tid att stå och prata och verkligen lyssna på vad patienterna har att berätta ibland. Men det är sällan man hinner det tyvärr. Men jag prioriterar det väldigt högt. Både för deras och min skull.

Men alltså idag.... vilken dag. Vilka kilometer jag stressat fram under dagen. Mitt vänstra knä värker konstant. Tog precis en morfintablett.
Bara det är ju sjukt.
Men jag ska gå ner i tid tänkte jag. Min stackars kropp klarar inte detta. Jag vill såååååå gärna klara. Lyckas. Orka. Men det ser lite mörkt ut just nu. Så jag måste gå ner i tid innan kroppen kollapsar.
Och jag tackade nej till akuten-jobbet. En dröm, men jag kan inte nå den just nu.

När jag kom hem från jobbet fann jag ett nytt kaos. 4 polisbilar och 2 ambulanser och avspärrat område utanför mig. Det var tydligen nån galning som stuckit ner någon annan med kniv vad jag förstod.
Idioti delux.

Men hey, det är fredag! Och jag är ledig i helgen! Och solen skiner!
Så det är najs!


Nu ska jag BARA gosa med denna lilla donnan hela helgen.

Peace out.

/Annette

  • Nära Veckovägen , Järfälla

Gillar

Kommentarer