Tiara

Alltså mitt hjärta värker.
Jag tror att Tiara är sjuk. Eller har ont någonstans.
Visst, hon köper inte att Oliver klampar in på hennes revir här och stjäl hennes ”mamma”. Men det är någonting mer.
Veckan INNAN Oliver kom så bet hon mig några gånger. Jag reagerade på det men det slutade efter några dagar.
När Oliver kom så gick allt rätt okej ändå. Hon accepterade att han bodde här men ville inte ligga och gosa med honom direkt.
Det kändes helt okej. Kan inte kräva att en 15 år gammal katt ska bli upp över öronen förälskad i en lite spoling.

Men sen vi kom hem från kreta i stort sätt så är Tiara förändrad. Hon fräser konstant. Morrar även om hon inte ser Oliver.
Av en slump så vägde jag henne för exakt en månad sen. Då vägde hon 4,9kg.
Idag vägde jag henne igen då jag inte tycker att hon äter något vidare. 4,4 visade vågen. Det är en STOR viktförlust på en månad.

Så idag traskade jag iväg till veterinären. Pratade länge med henne om Tiaras tillstånd och alla omständigheter.
Hon är ju trots allt en gammal dam och en seniorkoll bör redan ha gjorts. Men att ta med Tiara till en veterinär är en smärre omöjlighet. Hon dör typ på kuppen. Hon har hemska minnen från veterinärbesök som liten. Plus att hon hatar främmande människor och miljöer. Så jag har inte varit hos vet med henne på alla år. Hon har dessutom mått bra.

Men nu säger min magkänsla något annat. Jag känner inte igen henne. Inte bara att hon är kostat arg, hon verkar så vissen. Låg. Och hon nekar godis. Det har aldrig hänt i hela hennes liv.

Veterinären tyckte att viktförlusten var väldigt allvarlig och bokade in oss på en mer avancerad seniorkoll. På tisdag ska vi dit.
Jag är så nervös så jag skakar. Tänk om dom hittar något allvarligt fel. Jag tänker aldrig någonsin låta mitt allt gå igenom några operationer eller behandlingar. Aldrig. Hon ska må bra och gör hon inte det så ska hon få somna in. Även om den tanken gör att jag själv också skulle vilja somna in så tänker jag aldrig låta henne lida eller genomgå hemska behandlingar.

Jag hoppas och ber till högre makter att hon mår bra. Att det bara är en jäkligt tuff invänjningsperiod för henne och Oliver.

Men det känns skönt att få det kollat. Kunna utesluta att hon har ont eller är sjuk.

Hon har liksom funnits med mig hela mitt vuxna liv. Jag var 20 år när Tiara kom till mig som den lilla 8veckors kattunge som hon var.
I vått och torrt har hon funnits där. Gått igenom
Så mycket sorg genom att förlora hennes älskade Tarzan. Och massor av annat. Hon kan mig utan och innan och jag kan henne lika bra.
Hon är verkligen min största kärlek här i livet.
Min älskade Tiara. 💖💖💖💖💖💖💖💖💖

/Annette

Gillar