Svåra beslut.

Jag sitter här med jordens klump i bröstet. Tårarna som bränner under ögonlocken. Ett hjärta som snart brister.

Jag har tagit en del jobbiga beslut i mitt liv.
På första plats kommer helt klart avskedet från Mio.
Den 20 maj 2014. När det var dags att lämna ifrån mig min son. Min döde lille son. Min lilla lilla bebis som alldeles nyss hade boxats runt inne i min mage.
Beslutet att lägga ner honom på filten igen, släppa honom ur mina händer. Att besluta mig att jag tagit alla kort jag kunde ta på honom. Tanken och känslan att jag aldrig mer kommer att få se honom igen. Någonsin.
Att nöja mig med att det där var allt jag fick av mammalivet.
Beslutet att ringa på klockan på min patientsal och säga att det är dags, ni kan bära ut honom.
Det var det vidrigaste jag varit med om och jag önskar ingen en liknande upplevelse.

På andra plats var att ta beslutet att låta avliva Tiara. Var det rätt? Skulle hon bli bättre? Var det för hennes eget bästa? Hur mycket led hon? Skulle jag överleva det?
15,5 år med min första egna katt. Min livskamrat.
Att ta beslutet att ringa till veterinären och boka tid för att avsluta hennes liv. Känslan av att jag på något sätt skulle ha rätten till det. Att avsluta hennes liv.
Det var också överjävligt.

Nu sitter jag här och har beslutat att Max ska omplaceras. Min minsta nuvarande bebis.
Situationen här hemma med honom är ohållbar. Han har växt ut denna lägenhet och han vill bara ut.
Jag kan inte hålla honom här inne längre. Jag kan inte tänka på mig själv i detta läge. Han är i behov av mer. Större familj, större stimulans och möjlighet att gå ut. Annan boendeform.
Jag vet att det här kommer att bli bra för honom.
Jag måste bara bortse från mig själv. Mina känslor. Återigen.
Och det gör så INIHELVETE ont.
Även tanken på hur Oliver kommer ta det. Dom älskar ju varandra så mycket.

Uuuuusch. Jag hatar att ta såna här beslut.
Jag hatar att skiljas från individer jag älskar.
Jag hatar avsked.

Gillar

Kommentarer