Sov gott min älskade skatt

Usch. Jag har inte klarat av att skriva.
Tiaras avslut vart ändå fint. Hon var verkligen sig själv där hos veterinären.
Insåg hur jäkla länge sen det var som hon var sig själv. Sitt goa, mysiga, underbara jag.

Jag ville bara stanna där, stoppa tiden och få ha henne sådär tillfreds.
Men jag tror att hon visste vad som väntade. Och kanske att hon ville förmedla till mig att det var okej.
Hon fick tre sprutor lugnande då dom inte riktigt bet på henne. Det fick mig att känna att det var ett tecken på att vi borde avbryta det. Sen skulle veterinären sätta den stora infarten där narkosmedlet i överdos skulle sprutas in. Med hon stack i alla ben, massor av gånger. Det gick inte. Kärlen bara sprack. Precis som på mig.
Jag vet inte hur många gånger under den, kanske 30 minuter långa period jag tänkte att vi skiter i det här, vi går hem ist.
Men så fick jag och mamma gå ut en stund så kom en assistent in och de sprutade överdosen direkt i ett kärl på halsen. Det fick vi inte se. Vet inte riktigt varför.
När vi kom in igen hade hon precis tagit sitt sista andetag.
Jag tog då upp henne i famnen. Hon var så lealös. Hon låg som en liten trasdocka i min famn.
Då bröt jag ihop totalt.
Så surrialistisk situation.

Älskade finaste Tiara. Gud så ont det gör i mig.
Att du inte finns längre. Inte här. Inte här med mig. Men jag vet att du har återförenats med Tarzan. Din älskade man. Och Mio. Honom har du fått träffa. Jag är så avundsjuk på det.

Mina älsklingar. Högt ovan molnen.
Jag vet att ni har det bra.

Oliver sörjer. Han äter knappt. Letar efter Tiara. Söker sig till mig massor. Ligger på mig så fort han får chansen. Det gjorde han inte förut. Hela nätterna ska han gosa. Ligga nära nära.
Han jamar mer.
Lilla gubben. Det gör också så ont att se. Men vi får gosa och mysa och trösta varandra helt enkelt.

Gårdagen var en katastrof. Det var en mardröm att vakna och inte ha en Tiara som kommer och skedar med mig.
Hela dagen var ett b��cksvart mörker.

Idag ska jag jobba. Får se hur det går.
Hittills har det varit lite lättare iaf.
Jag tror hon funnit frid. Och förmedlar det till mig.


Until we meet again 💖💖💖

/Annette

  • Nära Veckovägen , Järfälla

Gillar

Kommentarer

generalen
generalen,
gud så sorgligt😭 tårar i ögonen När jag läste, så himla konstigt att hon är borta nu att de är på riktigt. gulligt att oliver känner av hennes frånvaro lilla vännen då❤️
Tufft att behöva återgå till jobb men kanske kan va skönt att få fokusera på något helt annat en stund också.
sov så gott nu fina lilla Tiara❤️
nouw.com/generalen
Malin
,
💔😥
Grislingen
,
Så sorgligt men fint! Många kramar & tankar.