Söndagsfeeling

Igår tog jag en imovane för att få sova och ÄNTLIGEN fick jag en natts bra sömn.
Det var verkligen på tiden.
Blir tokig av att inte få koppla bort alla tankar, oro och stress åtminstone på natten.
I samtliga drömmar blir jag jagad in i tomma läskiga hus. Är så rädd och ensam och allt är mörkt och läskigt.
Speglar väl mina tankar rätt bra just nu. Inför operationen.

Jag dammsög och fixade lite här hemma, tog en lång dusch sen kom M hit. Vi hade inte setts på en vecka nu så det var fint att ses.
Vi köpte med oss lite fika och åkte bort till slottet och gick runt där. Jag fick visa upp mitt safe haven. Vi tog lite fina kort och bara andades in lugnet.

När vi kom hem och han hade åkt så slog en extrem huvudvärk till. Jag kan inte riktigt se ett mönster i när den migrän-aktiga huvudvärken kommer.
Oftast på jobbet när jag suttit mycket vid datorn. Och ett annat självklart tillfälle är när jag umgås med många samtidigt, särskilt barn och det blir så mycket ljud.

Men idag? Vi gick inte många steg, allt var lugnt och stilla.
Så kom den ändå. Har inte ens tittat på tv.

I morgon ska jag återgå till jobbet. Det är med blandade känslor. Dels är jag rädd för huvudvärken. Och dels känslan jag hade innan jag gick hem för en vecka sen- att jag inte är där. Mentalt.
Det blir bara jobbigt att jobba då.
Men veckan med mamma tror jag gjorde väldigt mycket nytta. Känns som att tankar och känslor fått sjunka ner på botten lite. Allt behöver inte flyga runt framför mina ögon heeeela tiden.
Blir ohållbart.
Jag har även fått en tid nu, kallelse till mötet med neurokirurgen. Om några veckor. Hade önskat att det var lite mer snart. Men man får väl hålla till godo med vad som erbjuds. Speciellt i dessa tider.

Vill spola fram tiden till efter mötet. Ha klart för mig vad som stå på schemat. Gå igenom hela operationen igen. Alla biverkningar, all konvalescens efteråt. Vill veta vilket rehabställe jag ska bo på efteråt. Veta exakt när operationen blir. Ha gjort alla förberedande undersökningar osv.
Lät på honom när vi pratade i telefon sist som att allt detta skulle göras vid nästa besök.

Hoppas att jag då också kommer få veta EXAKT datum för operationen. Alt. åtminstone vilken vecka.
Sist sa dom att det är 3 månaders väntetid den dagen man sätta upp på väntelistan.
Har han redan satt upp mig? Då är det juni. Eller kommer han sätta mig på väntelista när jag kommer dit? Då är det juli.
Kommer dom planera in denna operationen mitt i sommaren? Är det okej att vänta till hösten?
Ja... många tankar.
Vore skönt med svar.
Helt klart.

Jag är glad att jag har så fina människor i min närhet.

Mamma. Bara finns där. Behövs inte så många ord, hon bara vet och känner in och all min stress och ångest rinner iväg. Bästa personen på jorden.

Så har jag resten av familjen. Närvarande på olika vis. Men dom finns där.

Jag har en extremt ovanligt bra och förstående chef. Kollegor och ett par väl utvalda vänner.

Och så har jag honom- killen med stort K. Eller M snarare- Matthias. ❤️

Och Oliver förstås. Min trognaste soffkompis!

Nu ska jag lyssna vidare på min bok ”Där kräftorna sjunger”. Rekommenderas.

/Annette

Gillar

Kommentarer

Mamma
,

Älskling, jag älskar dig sååå❤️

generalen
generalen,

Att inte veta när och hur saker och ting ska hända är väl en av de värsta oro och stressmomenten som finns. Och när de kommer till en såhär stor händelse kan jag inte ens föreställa mig hur tankarna skulle gå, fy va jobbigt! Men tiden går så fort och snart har du lite mer kontroll på läget ska du se ❤️ Hoppas de gått bra att jobba nu igen ❤️❤️

nouw.com/generalen
Grislingen!
,

Tänker på dig! Kram <3