Så.jävla.stolt!

Alltså jag är stolt över mig själv.

I måndags kände jag mig mer död än levande. Jag hade panikångest attack på jobbet, höll på att duka under redan där pga den enorma tyngd och press som ligger på oss uskor. Men måndagen gick. Tisdagen gick. Onsdagen gick och så idag. Dagen gick och det gick bra. Vi gjorde ett så grymt bra jobb, fick massor av fin feedback över hur vi fixade dagen.

Från att jag åkte hemifrån klockan 06 i morse så har jag mer eller mindre hela dagen varit igång. Jag satt ner under ronden och min lunchrast. Men det var väl det.

Så var det ju det här med festen ikväll. Jag har velat fram och tillbaka heeeeeela veckan ang. detta. Skulle jag gå, skulle jag inte?
Och idag gick tankarna mer- ska jag åka hem och så sjukt välförtjänt vila? Eller ska jag flexa ut tidigare, åka hem till katterna sen ta bussen tillbaka till jobbet och gå all in med alla andra på festen och dricka? Eller ska jag gå dit, äta och sen åka hem?

Tillslut blev det alternativ nummer tre.
Efter jobbet gick vi i samlad trupp ner till omklädningsrummet och duschade och alla började dricka vin. Utom jag ;)
Vi var där någon timme tills det var dags att gå till nya akuten där det var MASSOR av folk. Det var så fint! Så nytt och fräscht och dom hade verkligen gjort det väldigt fint och festligt i själva ambulansintaget där festen hölls.

Man fick en fördrink, den tog jag faktiskt. (Ett litet glas bubbel) och så fick man biljetter till två glas vin/öl/drinkar och två biljetter tills nattsvickningsmat.
Detta gav jag dock bort :)

Sen var det buffé! Så fantastiskt fint det var. Flera långbord enbart med vegetariska helt magiska rätter. Sen var det en lång rad av grillar där de fanns massor av grillad mat till dom som äter kött.
Och en bar.
Efteråt fanns det glass och bullar och massa gott. Flera alternativ glutenfritt även.

Gud så jag åt. Var så galet hungrig. Åt två stora portioner och en JÄTTE muffins.
Det fanns läsk och småflaskor ramlösa i överflöd.

Så fint! Så påkostat! Vilket jäkla jobb dom hade gjort!

Sen vart det levande musik. ”Östen med resten”-bandet kom.

Efter en stund minglande gick jag till bilen och åkte hem.
Resterande kvällen (fram till 23) skulle det vara limbodans och nåt annat band och sen nån DJ.
Men det där räckte gott för mig.

Mina knän gör så ont och jag är så slut och matt som en människa kan bli skulle jag tro.
Känns precis som jag sprungit Stockholm marathon och ÄNTLIGEN KOMMIT I MÅL!

Jag klarade det!

/Annette

  • Nära Veckovägen , Järfälla

Gillar

Kommentarer