Ny väska

Äntligen helg. 3 lediga dagar.
Det har varit vidrigt att lämna Oliver ensam dessa två dagar när jag jobbat. Han har sprungit runt mina ben och verkligen känt på sig att jag varit på väg. Att bara stänga dörren om honom, ensam i mörkret har gjort sååå ont.

Han verkar deprimerad. Går runt och skriker jätte högt helt plötsligt. Ropar verkligen efter Max. Och jag börjar gråta varje gång.
Han ser väldigt låg ut.
Han söker mig hela tiden. Vill bli buren, vilket aldrig hänt förr. Vill bli klappar jämt. Vilket aldrig hänt förr heller.
Och igår somnade han vid min sida. Jag var tvungen att ha handen vid hans sida så han kunde ha sin tass på min hand. Min arm var dock i en hemsk ställning så försökte slingra mig loss när jag hörde att han snarkade. Men då vaknade han och hoppade ner och gick runt och jamade.

Allt är så himla olikt honom.

Jag har fått en del updates om Max och han verkar ha kommit in i nya livet bra nu.
Det värmer mitt hjärta enormt.
Igår ville jag bara gråta sönder när jag hörde att han inte trivdes där. Gömde sig och undrade förmodligen varför jag försvunnit. Och så Oliver här hemma som gråter.

Åh det måste bli bra. Max mår ju redan bra, verkar anpassa sig bra, men min lilla Oliver. Han måste glömma Max. Kommer han någonsin göra det?
Usch usch usch vad ont det gör i mig.

Jag klickade hem en svindyr bärväska igår. Men den skulle vara bäst, mest ergonomisk. Oliver är ju så tung så det är jobbigt att bära honom i väskan jag redan har. Den bär man dessutom på magen. Nej usch, den funkar inte.
Jag har provat att ha honom i den nu här hemma. Kändes bra. :) bra dubbla spännen framtill som tar tyngden från axlar och rygg.
Han kände sig nog lite skeptisk dock. Hehe. Lite trång möjligen. Men tror den kommer funka.
Nu får snön försvinna så vi kan vandra bort till någon härlig skog så han kan få upptäcka och busa runt. Det älskar han verkligen.

/Annette

Gillar

Kommentarer