NKS Vs. KS

Okej. Det var en minst sagt surrealistisk upplevelse att besöka nya karolinska. Herre min J. Jag fick nypa mig i armen både en och två gånger för att försäkra mig om att jag inte drömde. Vilket skämt.
För det första så tog det mig en evighet att ens hitta en huvudentré. Väl där så möttes jag av en riktig nöt bakom kassadisken. Otrevligare får man leta länge efter.

Och efter att ha snurrat runt i detta virrvarr en lång stund så hittade jag röntgen. Men den hette inte röntgen utan nåt kryptiskt kodnamn i siffror. Varför?
Mannen som utförde röntgenundersökningen hade i alla fall humor. Han tog tid på sig och skämtade och pratade nonstop. Han började prata om aprilskämt och jag svarade med att hela sjukhuset verkar vara ett dåligt ett. Han höll med storslaget och skrattade så tårarna rann.

Väl hos doktorn så gick allt bra. Ingen som helst avlossning av protesen! Däremot var han bekymrad över min så intensivt ökade smärta så jag blev sjukskriven en period nu för att se om det blir bättre. Om inte, så ska jag återkomma om en månad så skulle dom göra någon speciell hypad magnetkamera för proteser. Så man ser lite mer på djupet. Alt. kan det vara höften som är problemet men smärtan visar sig i knäet.
Vi får se helt enkelt nu när jag kommer vara hemma och vila kroppen lite mer långvarigt.

Jag avslutade med att gå till KS för att andas lite lugn.
Åh vad jag saknar det sjukhuset. Det hade alla rätt.
Lite skavt i kanterna men vem är inte det liksom.

Aja det var första mötet med NKS och jag är ju beredd att hålla med alla människor som behövt söka vård där eller personerna som jobbar där och som berättar hur dysfunktionellt det är.
Plötsligt framstod ju DS som ett litet paradis.

Jag är i alla fall återigen så tacksam för att mina gamla proteser lever och levererar även såhär hiskeligt många år senare.
Han berättade även att den sorts protes jag har i höfterna inte används längre pga. att dom är mycket svårare att operera in och få till bra, men att dom har betydligt längre livstid än dom nya. Det får man ju tacka och bocka djupt för!


/Annette

Gillar