MR klar

Då var MR nr 2 avklarad.

Det är en kamp det här med hjärntumören. En terror. Jag väntar på att börja få epilepsianfall samt förlamning i vänster hand. Det är dom två sakerna som jag liksom går och väntar på. Jag har redan en hjärntrötthet som jag upplever bli mer och mer påtaglig. Och så denna jävla huvudvärk.

Sist jag gjorde MR undersökningen för några månader sedan så tog det dom 3h att försöka sätta nål. Jag var så förstörd efter att dom gav upp försöken och fick genomgå undersökningen utan lugnande och utan kontrastvätska.

Nu möttes jag av helt underbar personal. De hade läst min journal från sist och startade upp med att berätta detta inte får ske igen och att det är viktigt att jag får en ”bra” upplevelse av denna undersökning nu då jag har mååååååånga framför mig i livet.

Dom var så förstående och underbara. Sköterskan torkade mina tårar som aldrig ville sluta rinna. Höll mig i handen och distraherade mina terroristiska tankar med allmänt småprat.

Läggs jag på en brits i ett operationsliknande rum så startar kroppen upp en minnes och upplevelsebank från 24 års tid tillbaka och jag hamnar i en riktigt posttraumatisk terror. Allt kommer tillbaka med en käftsmäll. Alla år med operationer och vidriga undersökningar och ja, övergrepp. Allt kommer, oavsett vad dagens undersökning egentligen innebär. Kroppen kan inte skilja på om jag förväntas sövas för att sedan vakna med en ny höftled. Eller om det är en MR röntgen eller liknande.

Läkaren kom in och lyckades sätta en liten bebisnål efter andra försöket. Han var som en nallebjörn han med.
Jag fick stesolid och vi körde igång.
Huvudet sitter ju fast i en skål med en hjälm över typ vilket ger mig extrem klaustrofobi. Känslan av att luften tar slut, att dom inte ska hinna in och köra ut britsen ur maskinen för att hinna påbörja HLR. Det är min känsla varje gång. Kampen mot de sista andetagen.
Men sköterskan stannade kvar i rummet och höll min hand hela tiden och panikkänslorna uteblev. Dom allra värsta iaf.
Fantastiska människor det finns. Vissa passar bättre i vårdyrket än andra.

Nu börjar en annan terror och det är väntan på att neurokirurgen ska ringa om svaret från undersökningen. Har tumören växt? Blir det operation eller väntar vi lite till med det?

/Annette

Gillar

Kommentarer

generalen
generalen,
❤️❤️
nouw.com/generalen