Mina journaler

Idag är jag ledig. Jag har väl aldrig varit i så stort behov av det som nu.
Sov rätt bra. Somnade tidigt och väcktes av en gossugen Oliver vid 8.

Jag har smörjt mitt knä med voltarengel igår och idag och haft benet i högläge inatt så nu känns det, peppar peppar, bättre.

Jag ägnade gårdagskvällen åt att läsa igenom en del av mina journaler.
Jag fastnade på dom från anorexi-tiden.
Det var intressant läsning. Känns inte som att det är mig dom skriver om. Så trasig person med så oändligt många destruktiva tankar kring kropp, själ, hälsa och egenvärde. Med så enormt mycket ätstörda beteendemönster och ritualer kring mat.

Jag tänker inte gå in på vad jag hade för mig närmare då jag vet att det är triggande för personer som är inne i det.
Men jag tog några screenshots som visar en sanning jag levde i då. Som är absurd för mig nu.

Inskrivning på sluten heldygnsvård.

Skrevs alltså in på ~47kg. Skrevs ut efter några månader och tre steg i behandlingen i form av: heldygnsvård. Dagvård. Öppenvård- på ~56kg.
Jag var som lägst nere på 45kg. Men då kräktes jag hål på matstrupen och lades in på Sjukhus. Direkt efter det blev det heldygnsvård.

Jag har aldrig dippat och fått något kraftigare återfall. Visst har jag haft återfall. Annat vore att ljuga. Men inget som fått förödande konsekvenser och behövt vård. Jag fick med mig massvis med verktyg att använda mig av när monstret knackade på.
Och jag vann. Jag vann kampen.
Jag var väldigt dålig. Väldigt sjuk. Väldigt uppgiven. Ovillig till förändring. Ovillig till livet.
Men personalen och vårdformen var 100% perfektion och dom programmerade om min skadade hjärna och självbild.

Idag väger jag några kilo till, men håller mig stabil inom ett ”för mig” godkänt spann. Jag äter allt. Jag tränar inget. Men jag arbetar och rör mig i min vardag. Jag tycker om att promenera. Jag klarar inte av att återgå till ett gym. Det är för triggande.

Jag är livrädd för att gå upp i vikt. Det kommer jag alltid att vara. För jag kommer ständigt leva som ”nyktert ätstörd”. Men jag har mitt viktspann inom ”Normalvikt” som jag tillåter mig ligga inom. Just nu är det lite på överkant men det har varit sommar och man äter mer under semestern. Det är normalt och jag kommer inte någonsin banta igen i mitt liv.
Kroppen vet vad den vill väga och håller sig oftast inom den radien av sig själv. Så länge man äter varierat och inte bara godis såklart. Och rör på sig.

Jag känner mig nog smalare nu än vad jag upplevde mig som när jag vägde 46 kilo. Jag ansåg mig inte smal då.
Ser jag bilder på mig då inser jag att jag mest var ett skelett.
Idag har jag både lovehandles och lår som guppar när jag går.
Men jag känner mig fin. Jag trivs i min kropp.

Och det viktigaste: JAG ÄLSKAR ATT ÄTA!

Då 👆

Nu 👇

👏

/Annette

Gillar