Inte en bra dag

Jag är så innerligt less på att komma hem från jobbet med sån grym smärta.
Varför sliter jag slut på min stackars protesopererade kropp i förtid pga ett jobb? Varför gör jag det? Det är bara så hjärndött och jag får panik på att jag låter det fortgå.
Jag har säkert påskyndat processen för nedbrytningen av skelettet kring proteserna hur mkt som helst redan.
Snart ligger jag själv där på sjukhuset. Ett sjukhus som knappt har någon personal längre.
Och vad väntar för liv för mig efter dom operationerna? Kommer jag ens kunna gå?

Jag vill inte vara sjukskriven.
Jag vill kunna jobba.
Men med vad? Vad klarar kroppen av?
Fick ju veta idag att vår avdelning är tyngst på sjukhuset. Varför i helvete jobbar jag på den tyngsta avdelningen på ett gigantiskt akutsjukhus?

Jag känner mig bara helt under isen. Har aldrig förbrukat så mkt smärtstillande förr som jag gör nu för att kunna jobba?
Hur låter det?

Blä.

/Annette

Gillar