I morgon är det dags!

Jaha. Då är tiden här.
I morgon börjar jag alltså att jobba. Slut på karantän och säkra tider.

Det känns så dubbelt att jag får panik.
Jag ska liksom börja på ett nytt jobb som jag varit sååååå glad över att ha fått.
Jag är glad.
Men samtidigt livrädd. Livrädd att bli smittad av det virus som håller på att rensa ut mänskligheten.
Ut bland folk igen. Ut i en vardag.
En vardag är liksom så otroligt långt borta, extremt långt borta.
Känns som jag ska ut och låtsas som att detta aldrig hänt. Att allt är bra. Låtsas vara immun.
Känns orealistiskt helt enkelt.
Har jag suttit i denna karantän alla dessa veckor helt i onödan tro? Kommer jag bli smittad på väg till eller ifrån jobbet? Eller på jobbet?

Jag läste ju att vårdpersonal ska få parkera gratis nu. Har googlat ihjäl mig på det idag och det ska ju verkligen vara så.
Men jag vet inte hur det fungerar, får inte till det i appen och jag är i allmänhet helt uppåt väggarna nervös inför i morgon så jag åker kommunalt i morgon och frågar på jobbet hur det går till och om det verkligen är gratis.

Jag och P åkte till ST Eriks igår. Jag ”övningskörde”. Att köra i stan är ju en skräck i min värld men det kändes ändå som att jag skulle klara det.
Det hänger mest på parkeringen.
Varför I HELVETE har dom inte tagit bort tullarna nu? Avgiften. Man får ju mer eller mindre inte åka kommunalt nu. Men vem har råd att betala trängselskatt då? Inte jag iaf.
Så förbannat irriterad på det.
Man får inte åka kommunalt utan får köra bil och betala en mindre förmögenhet per månad för att man MÅSTE jobba och hjälpa andra människor och inte har ett soft jobb där man kan jobba hemma.
Nej usch. Irritation hög.

Hade det inte varit för Corona så hade det varit lite mysigt att åka kommunalt. Har liksom aldrig varit en pendlare sådär. Sitta och lyssna på bok och äta medhavd frukost. Rätt nice ändå.

Jag gjorde en väldigt god middag idag iaf. Köpte en sån färdig uncle bens sås, korma. Och stekte halloumi och hade i. Och vildris till. Jädrans smarrigt!

Jaha. Det blev som vanligt ett tråkigt inlägg med negativ klang.
Men det speglar ju livet just nu.

Håll en tumme för att det går bra i morgon.
Nya utmaningar, nya äventyr. Det ska ju faktiskt ändå bli roligt. ✊




/Annette

Gillar