Glutenintolerans

Jag får väldigt mycket frågor om min glutenintolerans på jobbet. Folk fattar ju verkligen inte vad som är gluten och absolut inte vad det gör med kroppen. Många tror att det är ungefär samma sak som laktosintolerans vilket absolut inte ens är i närheten av varandra.
”Lite kan du väl smaka?” Är en fråga jag får säkert 1 gång/vecka. Minst.

Nej. EN SMULA räcker för att en inflammation i tarmarna ska starta.
Och håller man sig inte strikt fri från gluten, utan låter tarmarna bli inflammerade gång på gång så kommer man tillslut till den stund då dom inte orkar läka längre och man får i värsta fall operera bort den skadade delen och få stomi.
Jag hamnade där -07 när jag bodde i London och fick för mig att jag var bra igen. Åt mackor och levde livet. Kände ingenting till en början. Vilket är normalt. Men när jag sen, ett halvår senare åkte in på akuten och trodde leukemin var tillbaka för att jag var sååå sjuk så visade det ju sig att jag ätit sönder tarmarna rejält.
Fick en rejäl väckarklocka när de sa att jag var nära på att behöva stomiopereras.
Sen dess har jag aldrig ”fuskat”.

Så nej, inte en enda tugga av tårtan i personalrummet är okej.

Jag började känna av att något var fel -01. Jag fick kramper i magen, minns så väl allra första gången det gick över styr. Jag bodde på elevhemmet och gick ut till Karin som jobbade natt den dagen och sa att något var fel. Hon trodde att jag hade ätit för dåligt (min första sväng av anorexi hade börjat då) så hon gjorde en rostad macka till mig. (Mer gluten) men blev inte bättre så vi åkte till akuten.

Där började rännandet på akuten.
De hittade inget fel till en början. Tyckte väl att jag skulle börja äta mer. (Mins att jag vid denna tidpunkt åt 1-2 nutrilettpåsar per dag) rasade i vikt.

Jag skulle utesluta allergener ett tag då. Ägg, laktos, mjölkprotein. Men jag fick ingen hjälp av dietist så det var ju inte helt lätt att göra, 17år gammal. Vet att jag körde strikt laktosfritt typ 2 veckor. Men blev ytterst lite förbättrad.

Efter några akutenbesök opererade dom bort gallan. Det var EVENTUELLT någon skugga där som EVENTUELLT var en sten.
Det visade sig dock inte vara gallsten. Utan allt blev bara sämre efter operationen. Började få höga doser morfin mot smärtorna...

Men efter veckor, kanske månader? Mins inte, så kom nåt snille på att man kanske skulle göra en gastroskopi. Se hur tarmen mår.
Man trodde att alla år av cellgifter och strålskador osv kunde haft sönder tarmarna.
Där såg man ju dock direkt att jag hade celiaki. Som det heter.

Det är en autoimmun sjukdom som man omöjligt kan bli av med. Kroppens immunförsvar angriper den egna vävnaden. En kronisk sjukdom.

Det har liksom gått 18år?
Så sjukt.
Och det som gör mig och så många andra upprörda är att det är så mycket dyrare att äta glutenfritt.
Otroligt mycket dyrare. En glutenfri botten till pizzan på Vapiano tex kostar 25kr extra!
På många andra pizzerior tar man 15kr extra.

Ett paket pasta kostar i snitt 10kr extra. Ett paket mjöl mellan 10-15kr extra. Kakor ca 20kr extra. Bröd ska vi inte tala om. 4 frallor från ett vettigt märke som man faktiskt inte spottar ut för det är så vidrigt äckligt, kostar 50kr. Hur sjukt?
Goda pepparkakor, alltså inte Sempers simpla, kostar 50kr. Ett litet paket...
2 muffins från samma märke kostar 45kr. 2 muffins..
Osv osv.

Det känns så skevt. Det är ju inte direkt som att vi vill äta glutenfritt ”för att vara hälsosamma”. Som många människor gör. Utan vi har inget val.
VISSA KOMMUNER sträcker sig till att ge ett litet bidrag/år för personer med celiaki. Men inte alla.
Jag får inget. Barn kan få mat på recept. Det är fint.

Nej nu ska jag ner till tvättstugan!



/Annette

  • Nära Veckovägen , Järfälla

Gillar