Gårdagens sjukhusbesök

Okej. Gårdagen blev lite too much.
Ida kom och hämtade mig och bilresan gick bra. Det var INTE via huvudentrén vi skulle gå vilket underlättade enormt.
Ganska självklart om man tänker efter, att hjärnskaderehab ska ligga lite lugnare till. Lite avsides.
Det var inte en enda annan patient där. Personalen verkade tämligen sysslolösa. Men dom hade glömt bort mig så Ida gick och frågade vad som pågick efter 20 min. Då vaknade dom till.
Jävligt synd då halva min energibank redan hade förbrukats då.

Jag träffade en gullig läkare. Hon började med att fråga en jäkla massa frågor om min bakgrund. Min historia. Typ från barndomen redan.
Sen såg hon av en slump att jag ju är rätt nyopererad. Hon sa att hon trodde det hade gått minst 3-4 månader sen op och sa ganska snabbt att det inte är helt optimalt att jag utsetts för ett läkarbesök när jag är så nyopererad och hjärnan inte klarar av det. Det hade blivit en miss där. (Kände det på mig då dom på rehab sa att jag skulle kallas först när jag var typ medicinfri vilket är om några månader)
Jotack det är för tidigt. Sa jag bara och kände mig svimfärdig.
Efter ca 40 minuters utfrågning fick jag säga till att jag behövde avbryta och hon förstod mig helt och hållet. Så vi avslutade och bestämde att vi fortsätter ”inskrivningen” via videolänk på fredag ist.
2,5h senare (dörr till dörr) var jag hemma. Bilresan hem gick som tur var bra trots rusningstid. Men jag blundade var tyst och försökte fokusera på andningen.
Tog lugnande och smärtstillande och la mig och vilade när jag kom hem.

Sällan varit så slut. Jag mins inte så mkt av mötet. Blir hjärnan för upphettad så stängs minnet ner helt. Tur man kan läsa sin journal på nätet.
Hon ringde idag och frågade hur jag mår, om jag återhämtat mig.

Jag sov dåligt. Ligger ju så himla stilla på natten. Kan inte ligga på vänster sida då den axeln är protesopererad och det gör för ont i skallen att ligga på höger. Den opererade. Så jag blir liksom liggandes på rygg. Vilket kroppen inte gillar. Vaknar av smärta och obehag väldigt ofta.

Idag har jag inte gjort någonting alls. Det har regnat hela dagen vilket varit skönt.
Jag har legat i soffan precis hela dagen och tittat på vloggar. Hela dagen…
Men det behövdes. Ingenting hjärnan behöver fokusera på. Väldigt lättsamt.
En vilodag.

Jag inser hur mkt bättre min balans är. Har ju balansövningar jag gör från sjukgymnasten från neuroteamet som kommer hem till mig.
Det har resulterat i att jag nu går till 100% utan rollator i hemmet. Och sista veckan går jag så stabilt! Nästintill normalt. Min yrsel har mer eller mindre försvunnit.
Förr (en vecka-10 dagar sen) var jag yr fast jag satt still och fokuserade blicken rakt fram. Nu har jag lite svindel typ? Ibland, så jag skulle inte kunna tänka mig att prova att gå ute än utan rollatorn. Alldeles för mkt intryck och ojämn väg. Ute blir jag betydligt oftare yr.
Däremot har jag släppt vänsterhanden och gått en liten bit med bara en hand. Ute.
Går såklart inte att släppa höger då min vänsterarm ju har extremt lite kraft efter op.
Men ändå!!!
Såna extrema framsteg.
Och från igår. (Tror jag? Kanske föregår?) så tycker jag att mitt tal börjat släppa. Jag har ju hakat upp mig på varenda ord, stammat fram det jag vill ha sagt hela tiden från op.
Helt plötsligt så började det flyta. Mer iaf. Är jag trött eller stressad och pratar med någon så går det ju sämre men pratar jag med typ Oliver som jag inte förväntar mig ett svar från så går det helt plötsligt bättre.
Känns som halsen svullnat av typ och orden helt plötsligt får fri väg. Så himla konstigt.
Det är väl snarare hjärnan som svullnar av nu med en snabbare takt som gör det.

Jag är så tacksam för det!!!
Det har varit en av dom kämpigaste delarna. Vill säga så mkt men orkar inte då det tar sån tid att få fram. Därför så glad att jag kan och alltid kunnat skriva!

100 grader varmt, stressad, smått panikslagen och munskydd. Inte en bra kombo. Det åkte av.

/Annette

Gillar