Det är så logiskt, alla fattar utom du.

Så.... de senaste tre dagarna har jag jobbat.
Det är väldigt mycket sjukfrånvaro och igår sprang jag som en skollad från att jag kom tills jag gick. Jag var ensam uska på min grupp pga all personalbrist.
När jag kom hem var benen svullna som stockar trots stödstrumpor.

Många avdelningar runt min görs om till covid-avdelningar och ett pm kom igår om att det kan bli en verklighet att vi personal kan komma att förflyttas till dessa avdelningar alt. Till och med byta sjukhus under en period.
Såklart utan någon som helst ersättning för detta.

Jag hostar redan lite och är liksom så nervös för att ha blivit smittad att jag håller på att gå sönder.
Nu vet jag efter dessa insiderdagar hur det verkligen ser ut på sjukhusen nu och jag fasar för mitt liv att jag ska bli en av dom som hamnar i denna smet.

Så jag blir hemma nu resterande tid av min anställning på karolinska.
Det känns tråkigt. Vi har ändå haft en väldigt fin stämning personal emellan dessa dagar. Alla är liksom lika slut och sönderkörda som jag alltid känner mig pga smärtorna så vi hamnade på samma plan allihop.

Nu börjas det ju även pratas från WHO om att detta virus är luftburet. Jag har tänkt på det länge och fasat för det. Det blir ju direkt ännu svårare att skydda sig från det om det är luftburet.

Så jag tackar liksom för mig nu.
Nu är det 180% fokus på att åtminstone inte bli smittad de närmsta månaderna. Känns som man har större chans att överleva detta med hjälp av sjukvården när denna peak lagt sig.

/Annette

Gillar