Besök

Hej!

Jag skriver några rader ibland. Sparar sedan inlägget i utkast här, orkar inte skriva så långt och detaljerat. Så det är ju smart att man kan göra så, så finns möjligheterna till att faktiskt dokumentera lite här.

Nu tänker jag dock inte vara så detaljerad här på bloggen då jag inte har ett behov av att alla vet allt om hur det går. Men vill ha det lite sparat ändå för min egen skull i framtiden. Plus att jag vet att ni är många som bryr er om mig. ❤️

Era alla kommentarer värmer massor. Verkligen massor. Läser dom då och då för att finna lite styrka. Har inte haft ork att svara bara.

Sen finns det asätare här också, (som på alla platser.) Som livnär sig på andra människors misär och olycka. och dom tänker jag inte göda. ☺️

Helg igen. Förra helgen här på rehab var otroligt jobbig för mig.
Dels var allt nytt. Jag kände inte till några rutiner. Och dels var det väldigt mkt smärta, väldigt långsam utdelning av smärtstillande.
Jag hade ingen som helst koll på rutinerna och definitivt inte på vad min kropp orkade med. Besök blev för långa och jag kraschade konstant.
Det var en långsam och väldigt jobbig helg.

Denna känns bättre. Jag får inte samma absoluta panik- smärtgenombrott längre. Det var flera dagar sedan nu jag hade okontrollerbar smärta.
Jag har en redig cocktail av mediciner morgon och kväll och där i finns en bra dos långtidsverkande morfin.
Sen har jag mer kontroll över mina ”vid behovs-mediciner” nu och får oftast in ett gäng morfin åt gången att själv bestämma över och dosera ut så jag inte behöver ringa och vänta en envighet på att få dom. Vilket också minimerar smärtgenombrotten och stressen. Planering.

Jag har nu varit här på rehab i 10 dagar. Igår först så stängde jag av larmen för måltiderna. Det har varit ett omöjligt mission att minnas tider. Se siffrorna och sen först när det är.
Jag behöver fortfarande en hel massa larm på telefonen varje dag. Men frukost, lunch och middag klarar jag nu. Jag får nästan varje dag gå tillbaka till bilden jag tog i början på vilka tider restaurangen har öppet. Men jag kan förstå och planera dom väldigt mycket bättre nu. 👏

Idag var Madde här.
Det känns så trevligt med en liten inblick i mitt gamla liv. Eftersom jag saknar allt med vad jag var för person innan operationen så öppnas en dörr och jag får en liten glimt av livet.
Det finns kvar där ute och väntar på mig.
Älskade Madde. Så fin vän!

Jag fick present och vi fikade och pratade en liten stund.

/Annette

Gillar

Kommentarer

Anna-Lena
,

Härligt att du får ta emot besök! Jag är så enormt imponerad av dig, du är nog en av de starkaste människorna jag känner(även fast jag inte känner dig) ett steg i taget, i din takt mot framtiden. Kram Anna-Lena

Grislingen
,

❤❤❤ Kramar

Carina
,

Har följt dig länge, men ej kommenterat. Önskar dig allt gott och ett snabbt tillfrisknande.

Linn
,

Så härligt att se och läsa att det går sakta men säkert framåt! Heja dig! Kram 😍