Så. Hur var min födelsedag då?
Bra!
Jag hade verkligen som ett delmål i min resa att få fira min födelsedag.
Liksom inte så stort att fylla år som vuxen, men jag var bara så jäkla säker på att jag inte skulle leva denna födelsedag. Så det var kanske mer att få fira livet osv.
Och så fanns det familjemedlemmar jag inte hade träffat sen operationen som jag så gärna ville träffa.

Vi började med att mamma och Stina kom vid 12. Hon hade med sig barnen och C, Jamie ville så gärna överräcka presenterna. Söta unge. Ville bara krama om dom båda och gosa och leka. Men jag klarar verkligen inte av ev kommande plötsliga ljud från barn nu. Så dom höll till ute i lekparken medan jag, mamma och stina satt hos mig.
Det var ju typ 200 grader ute så vi satt inne. Jag är välsignad med en sval lägenhet.

Jag fick sååå fina presenter och vi åt lite marängsviss sen gav sig dom av efter ca 30 min och jag fick vila några timmar innan Malin kom. Då var det svalare så vi kunde sitta på balkongen.
Vi hann börja fika och öppna paket sen kom Matthias.
Jag fick så jäkla mycket presenter av honom så allt tog en bra stund att öppna. Hehe.
Sååååå fina saker av dom båda. Av alla. Hela dagen.
Men Matthias gick som banans gällande mina presenter. Jisses. Galen karl. 😍😅

Sen vart det bara några minuters vila innan Annika kom med Molly och Emil. Fick mer presenter och mer fika.

Sen var jag totalt slut. Hjärnan började stänga av redan när Annika var här trots att alla höll sig till omkring halvtimmen hos mig. Den liksom slocknar när det blir för mycket. Jag blir skakig och allt mörknar och fokus blir en liten prick långt bort. Typ så känns det. Tyst och svart liksom. Rullgardinen som dras ner. Som dom beskriver det som.
Panikångesten byggs upp och kommer på köpet då, så det blev lugnande och extra smärtstillande, djupandning och vila så återkom jag till någorlunda vettighet efter någon timme.

Det var i hästlängder mer besök och mer intensivt på intryck än jag utsatts för sen operationen och säkerligen inte helt rekommenderat.
Men jag ville. Ville fira och ville träffa familjen. (Delar av dom vart det.)
Och jag var så nöjd. Och så tacksam när jag somnade som en stock utan minsta piller för sömnen.

Jag fick ibland annat väldigt mycket pyssel. Mkt bra för handen att pilla med. Och hjärnan med. Den har alltid hamnat i vila när jag pysslar.
Jag orkar ju inte särskilt länge. Men en stund ibland.
Underbart. 💖

Oliver fick också present av M. 💖

Skulle ta kort på allt. Och på alla som kom. Glömde det vid alla besök. Hehe. Blev dock en på mamma och Oliver. Han var så otippat social. 🥰

Mitt öga är surt. Vagel på g i guess. Bland det värsta jag vet.

Hej! Och grattis till mig själv på min födelsedag. 37 hela bast. Galet ändå.

Min största fråga som snurrar i mig just nu är…… ska jag börja äta kyckling igen?
Jag har inte ätit kött på 5-6 år nu. Äter fisk ibland. Snittar nog på ca 0-1gång/v.
Men sista tiden har jag tänkt att, kanske jag ska lägga till kyckling ändå?
Får absolut inte i mig tillräckligt med protein och jag har ägnat sista dagarna till att läsa på för och nackdelar och just kyckling innehåller jäkligt mkt bra saker.
Men det tar emot. ENORMT. och jag vet inte ens om jag skulle kunna äta det när det väl ligger där på tallriken.
Är man en värdelös människa om man återgår till lite kött?
Känner mig så.
Men vill också ge min kropp dom bästa förutsättningarna till att må bra.
Jag och linser och sånt går inte ihop helt enkelt så jag får verkligen inte i mig protein. Och det mesta i halvfabrikatväg av vegetariskt är gluten i.
Så min kost är såååååå ikke varierad. Hatar allt som har med mat att göra. Och det vill jag INTE.
Så kanske jag ska underlätta det lite för mig?

Åh. Det känns som jordens största fråga. Kommer inte fram till något.
Har försökt googla mig fram till vilken kycklingsort (märke) som har den mest etiskt rätta djurhållningen. Får för mig att det är guldfågeln? Men vad fan vet man… ekologisk kyckling kanske. Det är svindyrt. Men det gör inte så mkt.

Åh. Svårt.

Hej.
Igår kväll började nedtrappningen av det långtidsverkande morfinet. Jag har 6 tabletter/dag (3 morgon 3 kväll) och jag valde att börja med Kvällsdosen. Nästa vecka blir det en bort på morgondosen.
Jag får liksom ingen hjälp med det här utan förväntas klara en rejäl nedtrappning av rätt höga doser morfin själv.
Det kan jag ju efter alla turer med höga doser. Men ändå? Ok.
Får gamla Agda också klara det på egen hand? Om hon nu ens fått något smärtstillande efter en stor hjärnoperation. Det är inte så självklart.

Jag har alltid prisat vår svenska sjukvård över höjderna. Gladeligen betalat skatt.
Men denna operation motbevisade allt.
Tydligen är det inte riktigt lika fantastiskt som det var för…. Är det 6 år sen jag opererade axeln till protes för andra gången? Tror det.
Visst att coronapandemin har kört slut på personalen. I know. Jobbar själv på en akutmottagning. Men det finns inte riktigt några förklaringar eller någon förståelse för hur mycket har gått till denna vända.
Men men. Avvikelser är på väg!

Annars då..
Det går framåt. Långsamt men det gör det.
Jag går nästan helt och hållet utan rollatorn inomhus nu. Så glad att jag bor så litet så det funkar. Ibland går det bara inte när allt snurrar för mycket men allra allra oftast står den parkerad i hallen!

Jag har i två dagar tagit en lite längre promenad. Normalt tar den kanske 10 min men båda gångerna har den nu tagit exakt 24 min. På pricken :)
Skönt att kunna röra sig lite. Inte bara i rullstol ute.
Frihetskänsla.

Annars lever jag på min blomstriga balkong.
Har ju hemtjänst varje dag och det känns fortfarande lika obekvämt. Men dom är så urgulliga allihop som kommer.
Så kommer neuroteamet någon gång per vecka. Får scheman på träning som jag försöker göra varje dag och allt ger bra resultat.

Jag klarar fortfarande av besök i en timme ungefär.

I morgon fyller jag år och kommer ha lite besök hela dagen. Tror alla som kommer, kommer lite utspritt under dagen. Får se hur det går. Gäller att verkligen få hjärnvila mellan varven.
Men det blir mysigt. ❤️

Kastar in lite bilder från senaste veckan. Midsommar med mamma bland annat 💖

Sista två bilderna är en del av en leverans jag fick av två fina kollegor 🙏🏼💖

Igår var systerdotter Carola här med underbara lilla Cain.

Mkt fika har det blivit ser jag. 🙈

I fredags var det en månad sedan operationen och alltså kolla på läkningen! Amazed.