Jag har sån ångest.
Jag vill inte gå till jobbet. Jag vill inte få massor av frågor om vad som hänt mig, varför jag varit borta. Vill inte svara på frågor om jag sagt upp mig, varför jag sagt upp mig, vart jag ska börja.
Vill inte stå och småprata med folk, vill inte låtsas vara glad och social.
Jag vill inte vara instängd på ett sjukhus i 8h.
Vill inte vill inte vill inte.
Jag känner ju att min hjärna är överallt utom i fokus. På jobbet måste den vara i fokus. Jag har noll energi. På jobbet måste jag ha 200% energi. Jag orkar inte försvara mig att jag går och jobbar, för jag ser inget val.
Jag vill inte bli smittad av Corona viruset, jag vill inte bli sjuk!
Jag vill att all dumma sjukdom ska försvinna. Jag vill ha tillbaka normalitet.
Jag är så orolig för mamma som är och jobbar i skitviruset. Jag är så orolig för min familj. Jag är så orolig vart detta är på väg.
Jag orkar inte slåss om varenda krona jag äger eller inte äger.
Jag orkar inte deala med alla känslor just nu. Känns som jag håller på att kollapsa.
Jag vill inte!

Peppigt inlägg. Men så är det och jag orkar inte ens försöka låta positiv.

Usch, det är såna blandade känslor just nu.
På onsdag, 1 april börjar jag jobba igen.
In i coronakaoset efter att ha varit i väldig karantän och lyckats bevaras frisk.
Rena aprilskämtet.
Och mamma börjar jobba idag efter en längre ledighet. Och på hennes jobb finns det boende som HAR coronaviruset.

P är sjuk och har blivit sämre och sämre, är inne på sin andra vecka nu. Troligtvis är det Corona.

Jag känner mig så blockerad. Jag vet att mina lungor och mitt allmäntillstånd inte skulle klara av att brottas med detta virus. Det skulle med högsta sannolikhet bli rätt illa.
Och mamma är i riskgrupp även hon. Och vi bor ihop. Blir en sjuk blir båda sjuka.

Men vad ska man göra? Arbetsstrejka? Bli av med jobbet? Gå vecka efter vecka utan betalt? Hur länge ska man behöva stanna hemma för att skydda sig? När är detta över? Kommer det ens gå över? Ska vi alla behöva bli drabbade och immuna. Eller döda?

Jag fattar allvaret. Jag hör vad nyheterna säger. Men det är alldeles för läskigt och stort för att ta in hela vägen. Jag tycker det känns som en ny serie som går på tv som hela världen tittar på och som är nya snackisen.
Men det är ju inte det. Det är en pandemi som skördar så väldigt många människoliv.

Ibland slår det mig, lever alla min familj efter sommaren? Lever jag då?
Har någon av oss blivit smittade?
Men nästa sekund måste jag slå bort det för det är för stort och för overkligt.

Hade det varit en film hade jag suttit och varit så irriterad på denna högriskgruppsmänniska som prompt ska tillbaka till jobbet. Ska in på ett av de sjukhus som vårdar mest coronasmittade.
Skyll dig själv pucko. Skulle jag tänka.
Men så är det liksom på riktigt och det är jag.
Men hur stannar man hemma och skyddar sig om man inte är sjuk och inte har en sjukskrivning?

Absurt är det. Så jävla absurt.

Gott folk, nu har jag fått alla papper och sånt så nu vågar jag skriva ut det- jag har fått ett nytt jobb!

Jag sökte några nya jobb för nån månad sen då det jag har nu på nya karolinska är alldeles för tungt. Det klassas ju som den avdelning med störst vårdtyngd. Och där jobbar jag. Ingen bra kombo.
Jag älskar patientgruppen, otroligt spännande och lärorikt. Fantastiska kollegor. Men för tungt.
Det är dessutom en visstidsanställning som går ut i november. Och vid det laget kommer jag troligen operera bort hjärntumören. Kan liksom inte vara utan jobb då. Jag måste ha en fast tjänst helt enkelt.

Så ringde dom från det jobbet jag önskade allra mest- S:T Eriks ögonakut.
86 sökande. 10 fick komma på intervju. De tog referenser från 4st. Och jag fick det! 😍
Det som är det bästa är att det är akutvård. Men lugnt. Litet. Kontrollerat. Jag kommer att sitta i kassan, assistera vid suturering, göra alla förberedande ögonundersökningar, ta blodprover osv.
Alltså... åh. Ett riktigt drömjobb för mig. Inte massor av spring och stress.
Jag är så lycklig! Kanske äntligen ett jobb min kropp orkar med! Men fortfarande i vården.
Dagtid. En helg var tredje vecka. Magiskt.
Love love love.
Jag har sagt upp mig från min nuvarande tjänst och börjar på det nya 20 april!

Min sjukskrivning går ut sista mars så jag kommer jobba 1-18 april på KS.
Hoppas det funkar.

Nu har jag avverkat Danderyd och Ks, dags för ett tredje. Hehe.

Idag har mamma och jag varit hos syrran och hälsat på Jamie och lille bebisen Ellie som blivit 3v. Det har ju varit riktigt varmt idag, 14 grader! Så vi var ute i solen och i skogen.
Jätte mysig dag.

Det enda jobbiga är att jag har en låsning i ryggen. Blir tokig, vill bara att nån ska trampa på min rygg och knäcka lös den.

Firar med lite jordgubbar och nutella. 😍