20 maj

Idag är det 6 år sedan jag födde ut min döda son. Mitt lilla knyte.
6 år. Det är så surrialistiskt och sorgligt och såret kommer aldrig att läka. Aldrig.

Denna 6års-minnesdag spenderar jag ju sjuk i Corona. Idag vaknade jag med feber och det har hållit i sig hela dagen.
Tidigare har den kommit och gått. Som en jojo.
Jag har dessutom märkbart jobbigare att andas.
Jag har inga problem att dra djupa andetag eller nåt sånt. Det är mer att kroppen behöver kämpa för att dra andetagen och det blir som att jag måste fokusera på att andas. Vilket ger ångest. Och det känns ömt och jobbigt i ryggen bröstkorgen. Eller det känns som det gör ont i lungorna men där har man ingen känsel så det är
väl omkringliggande vävnad som gör ont.

Jag fick ett samtal från min chef idag att dom kommer skicka ut ett bud hit med nytt material för provtagning.
Jag kommer få ta provet på mig själv och så åker budet till labbet med det.
Jädra service.

Big brother är ju slut nu och min favorit Sami vann! Det var han ändå värd. Så skön filur.
Nu sitter mamma och jag och tittar på avsnitten från början. 😂
Kan inte slita oss från våra vänner.


Nej men sluta. Hur snygg är inte min nya tröja? Helt besatt är jag!

/Annette

Gillar