Jävla sida det här. Ångrar varje gång jag går in här att jag bytte till Nouw. Ständigt krångel.
Skrev ett långt inlägg häromdagen men så kastades jag ut och kunde inte logga in på flera dagar… orkar inte skriva om.

Men idag är en låg dag. Noll energi verkligen. Så trött och less bara.

Igår var jag och en vän upp till Mio för att tända ljus. En dag försent vart det. 8 år. Helt sjukt att det gått 8 år sen han föddes och dog. Min bebis.

Denna gång fick min andra lilla bebis följa med.

Idag är det ju fint väder trots att det inte skulle det och enligt prognos ska det ju va skitväder ett bra tag framöver så skulle vilja utnyttja dagen. Men orkar bara inte.
Dessutom stämmer ju aldrig prognoserna så det blir nog fint snart igen.
Det jobbiga med dessa dagar är ju att ha en valp som behöver stimulans.

Den 19 maj, en dag innan Mios dag så kom mitt 11e syskonbarn! En liten gosse. Längtar såå efter bebismys nu.

Stort grattis till Malin och välkommen till världen bebis! ❤️

Jag har fått tid till neurokirurgen och det bådar inte gott det här. Fick först ett meddelande att kirurgen hör av sig per post eller telefon om allt ser bra ut. Sen dagen efter kom en kallelse. Är beredd på det värsta. Vilket gör att jag redan nu ger upp.

Hej. Har helt glömt bort den här bloggen.
Har liksom inte tid riktigt. Men nu sover lilleman så kan passa på att uppdatera lite.

Just idag är jag låg. Har varit det några dagar nu. Tror att söndagens babyshower för min lillasyster blev lite mycket för mig.
Det var otroligt trevligt och mysigt att träffa familjen. Och Malin vart så glad! Men jag har inte träffat så många samtidigt sen op. Plus att ha med sig Elvis som man ständigt måste hålla koll på är energikrävande. Eftersom det var barn med där och otroligt många fötter han kan bli nedtrampad av, plus allt som kan hamna på golvet är JOBBIGT.

Trots att jag ständigt hade han under uppsyn så hände det som inte får hända. Han hade hittat en liten mini marshmallows på golvet och ätit den- och satt i halsen! Paniken var total. Aldrig haft sånt adrenalinpåslag förr. Mamma lyckades på något vis att rädda honom, vet inte vad hon gjorde men plötsligt kunde han andas igen.
Fyfan alltså. Det får aldrig mer hända.
Han vart så chockad och rädd efter det så han fick sova i min famn tills vi gick hem igen. Vågade inte ha honom på golvet mer.
Lilla gubben, så fort allt kunde ha tagit slut där.
Inser att jag verkligen måste lära mig HLR osv på hund! Hade redan läst på en del men det försvann från mitt huvud i paniken. Skulle behöva gå en kurs eller nåt och öva på riktigt.

Trots min enorma energilöshet så måste jag ju aktivera den här lilla. Så idag har vi varit till skogen. Tänkte att det skulle va mysigt men nä, 5 min efter att vi kom dit kom en hel skolklass och började härja runt och leka kull precis där vi var, så fick bära honom ut igen för att han inte skulle bli nedtrampad… suck.

Men men. Det är fint väder och vi har kunnat vara på balkongen iaf.
Känns som jag inte sovit på en vecka typ. Trots att jag sover säkert 10h/natt nu med en ny medicin jag fått.

Jag har fått diagnostiserat grav depression. + PTSD igen. Och de vill ju så gärna trycka i en antidepressiva. Men jag har blånekat det. Har haft det förr- aldrig igen.
Däremot har jag fått en tablett som är för sömnen just men som har en lätt antidepressiv effekt också. Men som man inte kan bli beroende av. Man kan ta den i perioder osv. Och den höjer aptiten.
Hittills har jag sovit som en klubbad på en halv tablett av lägsta dos.
Läkaren var chockad att den obefintliga dos ens kunde ge effekt. Men jag har inte sovit en vettig natt sen december. Så jag tror kroppen sög i sig detta ordentligt. Tacksam. Har ätit imovane sen dec men de funkar inte alls. Och dom vill jag INTE äta. Så det var skönt att sluta med. Tror dock att jag är lite extra trött dagtid nu pga den nya medicinen. Kanske också för att jag sover FÖR många timmar nu. Vet ej.

Jag har ju även tagit näringsdrycker några veckor nu. Blev verkligen mycket piggare av dom med mer energi första veckorna men är en dipp även där nu. Dock tror jag att jag gått upp i vikt lite och jag har mer sug på saker vilket är bra. Rätt väg.

Tänkte skriva lite vart Elvis är nu i sin utveckling. För min egen skull att kunna gå tillbaka till. Förmodligen inte så rolig läsning för er så ni kan sluta läsa här. 😅

* Igår blev han 16v. Om exakt en vecka blir han 4 kalendermånader gammal.
* Han har ljusnat massor. Kroppens sidor är nu silverfärgade ist för mörk som innan. Nosen börjar också ljusna ordentligt. Ljusa/beiga toner kommer upp fläckvis. (Hoppas inte allt svart försvinner) ☺️
* Han gör sina behov oftast enbart ute dagtid. Men är jag inte som en hök över honom så kissar han inne. Ingen som helst känsla att det skulle vara något fel.
Nattetid är jag för trött för att märka att han går upp och gör såna behov, ibland vaknar jag men inte orkat ta mig för att gå ut kl 02, så varje morgon finns en del att ta hand om antingen på golvet eller på sina pads. Kan dock inte offra nattsömnen för att gå ut nattetid. Inte just nu, det får bli senare när han börjar fatta kopplingen med vart man ska kissa och det är varmare nattetid. Han vet att peepadsen är till att kissas på och går till dom, men det hamnar gärna lite på kanten så rinner det ut på golvet. 😅
* Han kan ”sitt” och ”ligg” och ”high five” Dock inte om han är ute och mer intresserad av annat. Men inne när vi tränar sitter det fint!
* Han äter enbart sin mat och jag smular över lite av en köttbulle över maten. (Gör egna köttbullar utan lök osv) Annars är den inte rolig tycker han.
* Han har lugnat sig vad gäller Oliver. Han låter ofta honom vara ifred nu, men vill fortfarande leka med honom ibland och ibland är Oliver med på det. Två gånger har jag kommit på honom med att tvätta Oliver. 🥰
* Han har flera kompisar och poppis i området, men Link är bästisen. En 1,5 årig chihuahua som bor här vid oss. De leker ofta och gärna och det är som att se två getingar flyga förbi bara. Full rulle. Då springer dom fritt och Elvis är bra på att hålla sig runt mig även om kompisen springer iväg lite för långt ibland.
* Vi har inte en jätte bra inkallning ännu. Den går oftast bra om han är fokuserad på just mig och att han är på humör, men blir han distraherad av något så slår han dövörat till. Ser fram emot tips och råd kring detta på valpkursen som startar 24 maj.
* Han går fint på promenader, men vill helst inte gå hemifrån bortåt. Lättast är att bära bort honom en bit sen börja gå. Han vill helst ”hem till sitt trygga gryt som valpar ofta vill. Tryggheten”. Närmar vi oss hem på en promenad så nästan springer han. Mysigast är helt klart att gå promenad på ”okänd mark” där han inte har vittring av hemmet. Men är vi i området här så älskar han att vara ute!
* Han älskar mormor (min mamma) högst på jorden tror jag. Men vem gör inte det. ☺️
* Han bits som en riktig piraya nu. Jag har sår på händerna som aldrig får lov att läka. Det närmar sig tandbyte nu så tänderna lär klia sönder på honom. Käkarna har blivit så starka så betten gör alldeles för ont. Jobbar hårt på att han ska förstå när enough is enough men han är inte så bra på att lyssna på det örat. 😅
* Han sover helst på mig. På mina ben, och jag blir därmed låst att sitta eller ligga dom timmarna han sover. Kan vara både negativt och positivt. Jag behöver ju vila då jag med, men ibland kanske man behöver börja med maten osv. Och då vaknar han. Han är allmänt lättväckt. Precis som sin mor.
* Han är jordens tryggaste och mest självsäkra valp vill jag lova. Inte rädd för någonting och har aldrig varit. En trygg själ. Älskar livet och alla han träffar. Barn är iofs lite läskiga tills han lär känna dom.
* Han är enormt rastypisk på alla plan förutom att han faktiskt inte direkt skäller och varnar. Må det fortsätta så!
Alla hans vänner av samma ras och olika åldrar, från samma ålder till gamla, varnar och skäller en del. Vid möten, när posten kommer osv osv. Men inte han. Han kan dock gruffa som en gammal gubbe om han hör något han inte känner till som kommer plötsligt, eller att någon går förbi oss ute när det är lite mörkt ute.
Han kan också skälla till om han ligger och sover och väcks av att hundar skäller ute. Eller av vissa drömmar han verkar ha. Då kan han sätta sig spikrakt uppåt och ”skälla” till ett par gånger. Låter precis som en leksak som piper, inte mkt till skall som hans jämnlika har. Alltid när han sover eller är redigt övertrött. Då kan det komma.
Kan faktiskt tro att det är tack vare att jag bor i en TOTALT oisolerad lägenhet där man hör precis allting. Samtidigt som jag har jobbat med det beteendet sen dag 1. Att han inte ska skälla alltså. Plus att han ju är en trygg liten individ som inte berörs av så mycket.
Är realistiskt och förstår ju att det kommer komma mer av den varan, det är ju en vaktande hundras. Men jag är ändå sjukt imponerad av honom.
* Han är den största charmören i den minsta kroppen. Det är en stor hund i liten förpackning. Svårt att inte dalta och överbeskydda. Men det jobbar jag också hårt på.
* Han sover nattetid i sin lilla egna korg fortfarande men har nyligen börjat komma till mig på småtimmarna och sover då helst i min armhåla. Otroligt mysigt är det faktiskt. Men är glad att få sova själv mestadels av natten då det blir mer ostört.
* Det går bra att klippa klorna. Helst en tass per gång.
* Hans favorit godis är frystorkad kyckling.

Jag ångrar inte en enda sekund att jag skaffade honom. Han är verkligen min räddning. Han och Oliver.

Ja det var en liten uppdatering om mitt lilla troll. ❤️

Ps. Jag har fortfarande inte hört ett ord från neurokirurgen om hur MR gick och vad den visade..

I fredags var jag iväg till KS för en MR. Skulle ju gjorts för någon månad sen men jag vart ju nästan två timmar sen pga någon olycka på vägen dit=stillastående köer.
Så det vart lite sent. Men nu är den gjord.
Det gick bra för att vara jag och MR.
Som vanligt ska sköterskorna tro sig och vilja försöka sätta nål på mig trots att det står i min journal att jag är hyper-svårstucken och att jag säger det från första stund… två misslyckanden senare så kom narkosen och satte en snabbt.
Lugnande i blodet, öronproppar och filt över ögonen. Ställningen monterad över skallen och in i röret en halvtimme. Sen var det klart.
Ingen panikattack alls. Att ha handduk eller liknande över ögonen har verkligen visat sig vara en vinnande grej för mig.

Nu får jag vänta på att bli kallad till neurokirurgen för möte med kirurgen och få veta vad röntgen visade.
Jag vill inte ha svar. Jag vill inte veta. Jag har sagt detta till dom. Ville inte göra en ny MR. Vill liksom inte veta. Men verkar absolut inte ha någon röst i detta ärende.

Om den är tillbaks så vet jag ju att det är det enda jag kommer tänka på.
Och eftersom jag bestämt mig för att inte göra något mera åt den, så varför ska jag förpesta mitt liv med den vetskapen?
Känns så jävla dumt allting.
Låt mig leva i tron att allt är bra.

Just nu ligger vi och vilar (Elvis sover) efter att ha varit ute och lekt med Elvis bästis Link som bor här vis oss. Dom leker så fint och har sån energi så man bara sitter helt matt och förundras över. ☺️ Underbart att se iaf.
Nu däckade lilleman direkt när vi kom in. Skulle jag också kunna göra.

Han blir 15v idag! Blivit så stor. Liksom mer en riktig hund. Långa ben och ja, så jäkla perfekt bara.
1,4kg bjässe!

9v Vs 14,5. 💞