Vad är en advokats synpunkter värda?

Opps, så var det måndag igen. Jag fattar inte vart veckorna tar vägen.

I dag var vi fulltaliga igen, efter det att det varit skollov förra veckan och flera av kollegorna hade semester. Enhetsmötet avverkades snabbt och vi diskuterade både ris och ros bl a och framförallt gavs mycket beröm för det goda resultatet förra månaden.

Efter enhetsmötet begav jag mig till tingsrätten för att försvara en ung kille, bara 16 år. Det var en trevlig, men nervös kille och det var min uppgift att företräda honom och se till att även hans sida av saken lyftes fram. Detta för att få en så rättvis rättegång som möjligt. Det är inte ovanligt att förhandlingarna blir försenade och så blev det även idag. Vi fick vänta 20 minuter innan målet ropades på, vilket inte gjorde nervositeten hos min klient bättre.


Efter tingsrätten återvände jag till kontoret och strax efter var det dags för lunch och sedan följde vårt juristmöte. Därefter slutförde jag ett yttrande till Kammarrätten och därefter stack kollegan Marie och jag i väg till möte med Försvararkollegiet och ett intressant föredrag av Susanne Gosenius, BOPS (Brottsoffer- och personsäkerhetssektionen vid Malmöpolisen). Mycket intressant och mycket ny kunskap.

I samband med en diskussion på FB där jag hade delat en tidningsartikel om en kille från Afghanistan som berättar om hur han blir bemött av svenskar blev det kommentarer som vinklade grundfrågan till något helt annat. Det var en oerhört stark artikel och jag ansåg att det var viktigt at lyfta fram och visa hur bra det går för många av de ensamkommande barnen. Jag blir irriterad när man hela tiden ska vinkla i grunden positiva öden till något negativt.

Naturligtvis blev jag emotsagd, beskylld för att inte leva i verkligheten, att bara sitta bakom mitt skrivbord, att behöva komma ut och ”jobba på golvet”, att jag ”upplyser” alla som jag diskuterar med, att jag framhäver min erfarenhet osv osv. Här är hela konversationen. Jag har maskat min ”motdebattörs” namn.

Jag undrar ofta vad som är problemet med vissa personer. De framhåller ofta sig själv som de som sitter inne med sanningen, de som lever i verkligheten, de som ska tala om för mig hur verkligheten ser ut och hur det verkligen står till i samhället. I stort sett alltid bemöts mina inlägg på detta sätt av än den ene och än den andre.

Man kan ju undra om inte mina åsikter, min syn på saker och ting, mina erfarenheter, mina möten är värda någonting.

Sedan blir jag beskylld på att försöka pådyvla andra mina åsikter. Det är som att man inte förstår vad en debatt är. Varför måste man nedvärdera den man debatterar med med att tala om att man har mer erfarenhet än denna? Att förringa den andres åsikter. Varför detta maktspel? Varför inte istället framföra sakliga argument och debattera kring det?

Man kan fråga sig: Är en advokats åsikter inte värda att lyssna på?

Ja det är så här jag tänker i mina mörka stunder, när jag uppgivet konstaterar (precis som det sägs i den här länken) ”Here we go again”.
Men så rycker jag upp mig och bestämmer mig för att aldrig, aldrig ska min röst tystna. Inte så länge jag lever och kan tänka klart.

Så ni får med 100 % säkerhet höra av mig igen.
Here we go again!
Upp till kamp för medmänsklighet, för jämlikhet, för allas lika värde, för humanitet och mot inskränkt och generaliserande tänkande, främlingsfientlighet och rasism.

Gillar

Kommentarer

Skriv kommentar...
IP: 82.99.3.229