Seniormässa, snart semester och konfirmation

Verkar dagens titel rörig? Ja det är den nog också. Idag blir det nämligen en 2-dagars-blogg.

I går var det sista arbetsdagen innan semestern. Som vanligt kände jag stress inför allt som skulle ordnas innan dess. Dessutom skulle jag bemanna vår monter på Seniormässan kl 10-16 tillsammans med kollegan Bekime.

Trots att jag var på mässan så lyckades jag ringa flera klientsamtal, samt prata med domstolar och myndigheter och även besvara flera mail. Varför kommer alla frågor och samtal dagen innan man går på semester? Innan jag gav mig iväg till mässan hann jag dessutom med att ringa några samtal. Det är bara att konstatera; Jag jobbar bäst under press.

Vår monter på mässan var välbesökt och vi fick mycket frågor bl a om det nya familjerättsliga dokumentet Framtidsfullmakt. Lagen om Framtidsfullmakter kom 2017, men räknas fortfarande som ny. Det går enkelt att ladda ner en mall från internet för en blygsam summa för att skriva en framtidsfullmakt. Säkert fungerar det för några, men med tanke på alla de frågor som vi har fått är jag övertygad om att det kan betala sig att betala till en erfaren jurist/advokat för att skriva en individuellt anpassad framtidsfullmakt. Vi brukar säga; Det är lätt, det är billigt, men blir det rätt?

Bekime, Aila och jag på Seniormässan

Efter Seniormässan åkte jag till kontoret och försökte jobba undan det sista. En kollega var kvar och det blev lite diskussioner om ärenden. Jag hann inte allt jag tänkt, utan tog lite jobb med mig hem, för jag hade beställt sushi till kl 19 från Fusion Sushi på Dragörkajen. Malmös bästa sushi.

Sushin var precis så god som jag hade förväntat mig. Den avåts med en flaska vitt vin.

Så blev det lördag och egentligen var det semester, men jag hade som sagt lite mer att göra. På fredagkvällen (efter sushin) skrev jag ett förslag till yttrande som jag skickade till klienten för faktagranskning. På lördagen var det ytterligare lite som behövde fixas.

Dessutom var det dags att börja packa inför fyra veckors vistelse i Australien. Vi vill inte ta med för mycket (går ju att tvätta), men samtidigt ska man ha med sig kläder för olika tillfällen.


Förutom att packa, tvätta, jobba och förbereda inför resan var det också dagen för konfirmationen för äldsta barnbarnet Nicole. Nicole är inte vårt ”biologiska” barnbarn, men hon kom in vårt liv för ca 8 år sedan när vår son blev ihop med hennes mamma. De fick sedan två barn tillsammans, Devon och Winston, som är Nicoles halvbröder. Vi ser emellertid Nicole som vårt barnbarn, även om det också finns ett par biologiska farföräldrar, och vår son ser henne som sin dotter. Vår son och Nicoles mamma har separerat sedan några år tillbaka men fortfarande är Nicole vårt bonusbarnbarn (jag gillar det där epitetet ”bonus”, istället för plast, extra m.m.). Att vara ”bonus’ innebär att man är något speciellt, inte något sidan om.

Vi hoppas verkligen, även om hon nu har fyllt 15 år och fyller livet med kompisar och fritidsintressen, att hon även behåller oss kvar i sitt liv.

Jag är ju inte troende på något sätt och jag är inte längre med i svenska kyrkan. Jag tycker emellertid att religioner är intressanta och studerar både Bibeln och Koranen. Det ”religion” som jag känner mig mest bekant med, men som egentligen är en livsåskådning, är Buddismen. Jag försöker också leva efter buddismens lära. Dock har jag inga problem med att delta i olika religioners gudstjänster och mässor. Jag har besökt protestantiska och katolska kyrkor, muslimska moskéer och buddistiska tempel. Jag har även besökt olika frikyrkor. Jag har inga som helst problem med det, men jag läser inte med i några böner, eller trosbekännelser. Däremot sjunger jag gärna med i psalmer och hymner, eftersom det ofta är väldigt vacker musik och fina texter.

Konfirmationen var i Svedala kyrka. Vi satt i sidoflygeln. Tyvärr hade man glömt att slå på högtalarna i början så vi hörde inte mycket av vad som sades.

Som sagt så hörde vi inte mycket, men kunde ändå konstatera att tiderna förändras och att det numera är ok att applådera i kyrkan, att ha blottade axlar i kyrkan, att ta nattvarden innan man är konfirmerad, att inte bara få en fadder vid dopet utan även vid konfirmationen osv.

Nicoles konfirmation var en konfirmation i musikens tecken. Intressant var att i gruppen ingick bara flickor. Var fanns pojkarna kan man undra?

Efter konfirmationsmässan blev det samvaro i en av församlingshemmets samlingssalar. Det var flera släkter som samlades och vi träffade både gamla och nya bekantskaper.

Av oss och hennes fastrar och kusiner fick Nicole ett halsband.

Det blev en del känslosamma tal, men även glädje och skratt. Av hänsyn till de närvarande biologiska farföräldrarna valde vi att inte hålla något tal.

På vägen hem svängde vi inom kontoret och jag ställde de akter på plats som jag jobbat med. Jag konstaterade dock att utskrifterna som jag ”beställt” inte gått igenom. Orkade dock inte greja med det och dessutom hade jag inte datorn med mig. Nu är det semester ”What so ever”.

Vi avslutade kvällen hemma med räkfrossa, bubbel, och spabad. Nu startar snart semestern, eller har den redan gjort det. Jo, det har den nog. Så vet ni vad? Nu kommer bloggen att bli en ”reseblogg”

Gillar

Kommentarer

Skriv kommentar...
IP: 82.99.3.229