Sega morgnar och aktiva dagar och kvällar

Så är det. Att gå över till sommartid är inte helt enkelt. Jag sätter väckningen på 5 och har för avsikt att stiga upp ganska omgående. Men om det var vintertid så är inte klockan mer än 4 och min kropp vägrar att vakna. I dag tror jag inte ens att jag hörde när klockradion startade, utan jag vaknade inte förrän kl. 05.45. Då blir det också sent att komma ut och gå, men detta hindrade inte mig idag. Jag kom ut på min promenad fast klockan var tjugo över sex när jag startade.

Jag hoppas att min kropp och knopp snart har fattat att det är sommartid nu och att klockan är fem när den är fem. Så det så.

Jag kom inte in till kontoret förrän närmare halv nio och sedan var det saker som skulle fixas och ett mål som skulle förberedas till i morgon. Plötsligt hade förmiddagen gått och jag åt en tidig lunch eftersom jag skulle vara på Migrationsverket klockan 12.

Klienten var lite försenad pga bussförbindelserna och jag fick ynnesten att komma in i tolkarnas pausutrymme. Ja plats fanns där ju eftersom det bara var jag där. Dessutom säger skyltarna att även vi offentliga biträden minsann får vara där. Det har varit mycket dividerande om huruvida vi får vistas i dessa utrymmen. Men nu har tydligen Migrationsverket bestämt sig för att även vi behöver paus under en asylutredning och att vi får vara i pausutrymmena.

Asylutredningen slutad 16.45 och sedan åkte jag tillbaka till kontoret för att avsluta dagen och hämta datorn. Det var dags för nästa evenemang för dagen, nämligen kretsstyrelsemöte för Centerpartiet i Malmö som började kl 18.30. Trots ambitionen att våra möten max ska ta 1,5-2 timmar höll vi på till över 21 och det var bara att konstatera att mötet tagit nästan 3 timmar. Men det var många intressanta frågor som vi hade på dagordningen och som behövde diskuteras.

Sist men inte minst måste nämnas att vårt äldsta barnbarn - Nicole - idag fyllde hela 17 år. Helt galet. Barnen börjar bli gamla och barnbarnen nästan vuxna. Konstigt för själv blir jag ju inte äldre. I vart fall känner jag mig inte äldre.

Som sig bör - det har blivit en tradition i vår familj - så ringde vi på morgonen och sjöng och hurrade för Nicole. Ungdomarna tycker kanske att det är lite töntigt, men vi tycker att det är ganska kul att bibehålla en familjetradition.

Gillar

Kommentarer