Nu är vi på gång

I dag är det lördag och Annelie är fri. Vi hade bestämt att jag skulle hoppa över min morgonpromenad eftersom vi skulle komma igång tidigt med jobbet som låg framför oss. I dag var det dags för den roligaste delen av köksprojektet, nämligen att börja sätta kakel.

Sven, som har jobbat ca 35 år som lantbrukare men som också hjälpe sin mor med familjens hyresfastighet, har ingen formell yrkesutbildning men kan väldigt mycket om hus- och lägenhetsrenovering både inomhus och utomhus. I dag pratas det så mycket om att man ska anlita formellt kompetenta hantverkare, att man ska ha olika typer av licenser, att man ska vara med i branschorganisationer m.m. Det pratas om fuskbyggare som inte kan sitt jobb. Sven har som sagt ingen formell kompetens men jag vet ingen som är så noggrann och kompetent som han. Inom flera olika områden.

För ett par veckor sedan målade vi och tapetserade om hos barnbarnet Viktor. Nåja det var mest barnbarnen som fick måla, under vår översyn. Detta för att lära sig. Så är det i vår familj. Barn, och nu också barnbarn, får vara med och se och lära, för att kunna föra kunskaperna vidare. Nu var det alltså dags att sätta kakel i Annelies kök. Så klart skulle hon vara med och göra det. Dessutom den roligaste delen. Som vanligt fanns Sven där med tips och råd om hur man får till rätt handlag. Resultatet blev strålande.


Det var som sagt tur att jag hoppade över morgonpromenaden för arbetet tog oss hela dagen, med avbrott för en kortare lunch. Vi deltog som sagt alla tre och Ingen av oss var sysslolös. Det skulle blandas fix, sättas upp kakel, skäras kakel, mätas och funderas. Fogarna skulle stämma överens och kaklet skulle (förhoppningsvis) stanna kvar på väggen.

Vi hade en trevlig dag tillsammans. Det är alltid roligt att göra jobb tillsammans. Inte minst när resultatet blir till 100 procent belåtenhet. Det blev det även den här gången. Inte så konstigt, för alla i vår familj är händiga och duktiga med att jobba med händerna, även om en del av oss har jobb som inte alls har med hantverk att göra. Men vi har som sagt en god läromästare och mentor i Sven.

Sven och jag tycker också att det är roligt att kunna hjälpa våra barn med renoveringen och förbättringar. Carina, äldsta dotter, bor visserligen i hyreslägenhet i Tvååker, men där har vi hjälpt till med målning och tapetsering i flera av rummen. Andreas, mellanbarnet, bor i eget hus i Rydsgård. Det har jag ritat. Ja vi fick faktiskt bygglov av Skurups kommun på mina (icke arkitektritade) ritningar. Sven har byggt huset, som är ett 1,5-plans hus på ca 350 km med ca 2000 kvm tom och en mur runt tomten som är 120 meter lång. Även den murad, putsad och målad av Sven. Huset i Rydsgård har Andreas bott i sedan 2005. Slutligen har vi vår yngsta dotter Annelie som bor i Perth i Australien i ett eget hus, som hon köpte för fyra år sedan.

Det är tredje gången som vi är här i Cannington i Annelies hus. Vi har varit i Australien hos henne två gånger tidigare, men då var hon sambo och bodde i South Lake. Varje gång vi har varit här har vi haft något byggprojekt som vi ägnat oss åt. Så även om vi bara är här vartannat år, så är vi ständigt närvarande genom våra projekt.

Vårt första byggprojekt i Cannington. Vi murade odlingsbäddar, lade trädäck och gräsmatta m.m.

Vårt andra byggprojekt i Cannington. Mer planteringsbäddar, barbecue och sittbänkar.

När mörket föll (vid 18-tiden) och lördagskvällen egentligen skulle ägnas åt annat, fortsatte vi tills sista plattan satts. Troligen toughesttyckte grannarna att vi var störiga med ljudet från vinkelslipen. Men vi bestämde oss för att göra färdigt den bit vi hade kvar och det gjorde vi. Nu är det bara biten vid fläkten kvar, men vi ska försöka höja fläkten så att inte Annelie slår huvudet i den hela tiden. Det för blir i morgon.

Jag föreslog tidigt att vi inte skulle ägna oss åt matlagning på kvällen efter en hel dag med kakelsättning, så vi gick på en restaurang i området Victoria Park. Vi åt en mycket god måltid på den asiatiska restaurangen Neho. Välbehövligt och inte minst, välförtjänt.

Allt vi åt var, på asiatiskt vis, ”for share”. Vi tog några smårätter och en ”större” rätt och avslutade med ”tripple dessert”, som var en kombination av alla deras desserter på menyn.

Restaurangen hade en liten rolig egenhet. Man hade översatt kinesiska uttryck i direkt ordalydelse till engelska. Det blev riktigt dråpliga texter.

Gillar

Kommentarer

Skriv kommentar...
IP: 82.99.3.229