MÖTE MED ITALIENSKA VÄNNER

I går hade vi fått frågan om vi ville gå ut och äta med Rebecca, hennes mamma Roma och hennes bror Paul. Rebecca är den första person som Annelie blev bekant och vän med här i Australien. De träffades redan första dagen på universitetet och det var bådas första dag där. Rebecca har italienskt påbrå och vi har träffat både Paul och Roma tidigare. Mycket trevliga människor. Så klart att vi ville träffa dem över en bit mat.

Dagen gick i lugnt tempo. Pga regn och högluftfuktighet dagen innan hade vi haft svårt att få tvätten torr. Annelie har valt att inte ha någon torktumlare och för det mesta funkar det att hänga ut tvätten, oavsett årstid. I går var dock en sådan dag då det inte funkade så bra. Så vi såg till att hänga ut tvätten för att få den att torka. Det blev en ganska varm dag (ca 24 grader), men med hög luftfuktighet. När solen kom fram fick man nästan lite Balikänsla.

Jag ägnade mig en del åt jobbmail och att hålla lite kolla i min kalender. Det ansvaret har man ju även om man har semester och det värsta som finns är att missa en deadline, särskilt när det gäller överklagande av beslut och domar. Missar man det går det inte att reparera.

Annelie i färd med att laga pumpasoppa.

Till lunch blev det pumpasoppan, som vi skulle ätit i går. Det blev också lite avkoppling i solen på eftermiddagen när solen nått fram till solstolarna. Så här års står solen lågt och det dröjer fram till 14-tiden innan solen når fram till solstolarna i trädgården.

När Annelie kom hem tog vi en kopp kaffe ute på ”day-bädden”.

Vi skulle träffa Rebecca & Co på restaurangen kl 19 och vi var där i tid. Det var lite svårt att till parkering och de övriga kom en stund senare. Restaurangen var full, men efter någon stunds väntan fick vi ett bord för sju, eftersom även Pauls flickvän Bec också var med.

Det blev en väldigt trevlig kväll på den här italienska restaurangen som italienarna hade valt. Alla är som sagt väldigt trevliga och det diskuterades både det ena och det andra runt bordet. Ljudvolymen på restaurangen var, på italienskt sätt, väldigt hög och ibland hörde man knappt vad man själv sade, men trevligt hade vi. Vid flera tillfällen sa Roma: - ”Oj vad jag skriker!”. Men vad skulle man göra?

Jag åt en väldigt god, men väldigt mäktig, pastarätt som rekommenderades av Roma. Sven och hon åt likadan kycklingrätt. Även den väldigt god tydligen. Vi avslutade med att dela en tiramisu på sju personer. Den var sagolikt god, men det var fullt tillräckligt med några munsbitar mätt som man var.

Mättnadskänslan höll faktiskt i sig hela kvällen, natten och in på morgonen dagen därpå.

När vi kom hem tog vi en kopp te och såg favoritprogrammet om några par som renoverar varandras hus. Man kan följa husrenoveringen för varje hus pågår en vecka per hus.

Gillar

Kommentarer

Skriv kommentar...
IP: 82.99.3.229