Måste bara få säga .......

Det finns människor som sätter likhetstecken mellan kriminalitet och personer av utländsk härkomst. Som om det bara är människor av utländsk härkomst som begår brott. Som om det inte är några svenskar som begår brott. Som om vi inte hade någon kriminalitet innan vi hade invandrare i Sverige. Som om alla människor som kommer till Sverige gör det för att begå brott. Men så är det ju naturligtvis inte. Jag debatterar mycket kring detta, men ibland känns dessa attityder så hopplöst inskränkta att jag nästan är beredd att ge upp. Men det gör jag naturligtvis inte. Det måste gå att få människor att förstå att kriminalitet inte har ett dugg med nationalitet, etnicitet, kultur eller religion att göra. Inte ett dugg. Kriminalitet har sin grund i t ex sociala problem, utanförskap, attitydproblem, psykisk sjukdom, missbruk, uppfostran, självförtroende och självtillit.

När det gäller vissa brottsstyper så är mycket riktigt personer som är utlandsfödda överrepresenterade, men när det gäller andra brottstyper så är svenskar överrepresenterade. Kriminologen och professorn Jerzy Sarnecki har skrivit om orsaken till utlandsföddas kriminalitet på sajten;

https://www.migrationsinfo.se/valfard/kriminalitet/

Det finns människor som talar om invandrare, utlänningar, icke-svenska - men vet de vad som är en svensk? När räknas man som svensk? Är det när man är född i Sverige, men har föräldrar som har invandrat? Är det när man har föräldrar som är födda i Sverige och själv är född i Sverige? Är det när man blir svensk medborgare, men är född i ett annat land? Beroende på vem man frågar så får man säkert olika svar.

Det finns människor som pratar om de och vi, dvs de är "invandrarna" och vi är "svenskarna". Som om vi kom från olika planeter. Som om vi vill olika saker i livet. Som om olika kulturer innebär att andra kulturer är bättre eller "finare" än andra.

Jag råkade hamna i en FB-länk av en ren tillfällighet i dag. Det den här mannen uttryckte var så himla bra. Jag tar mig friheten att citera honom rakt upp och ner (kursiverad text). Han heter Arvid Frykman. Han uttrycker sig så här:
Hej. Jag vill bara säga en sak. Det finns inga invandrarproblem i Sverige.

Det finns människor bosatta i Sverige som misshandlar sina fruar och döttrar. Det är ett kvinnosynsproblem. Inte ett invandrarproblem.

Det finns människor bosatta i Sverige som inte talar svenska. Det är ett utbildningsproblem. Inte ett invandrarproblem.

Det finns människor bosatta i Sverige som betraktar medlemskap i kriminella nätverk som sin väg upp i samhället. Det är ett livsåskådningsproblem. Inte ett invandrarproblem.

Det finns människor bosatta i Sverige som inte vill vara en del av det svenska samhället. Det är ett socialt problem. Inte ett invandrarproblem.

Det finns människor bosatta i Sverige som inte anser att den svenska kulturen är värd att ta del av. Det är ett kulturproblem. Inte ett invandrarproblem.

Det finns människor bosatta i Sverige som ränner ute på gatorna och slåss med kniv på fredagskvällarna. Det är ett ordningsproblem. Inte ett invandrarproblem.

Det finns människor bosatta i Sverige som inte välkomnar människor med annan etnisk bakgrund än sin egen. Det är ett attitydproblem. Inte ett invandrarproblem.

Advokatyrket är inte särskilt glamoröst. Vi träffar människor från alla samhällsklasser, ofta missbrukare och psykiskt sjuka. Vi sitter i torftiga förhörsrum i arrester, häkten och på polisstationer. På obekväma stolar och i obekväma arbetsställningar. Vi ska vara filtret, bufferten mellan poliserna och t ex den som är misstänkt för brott. Vi ska se till att en förundersökning och ett förhör går rättssäkert till. Vi ska se till att alla får en rättvis rättegång, att man vänder på alla stenar, att den som döms för ett brott får rätt påföljd.

Som advokat träffar man så många olika människor. Vi träffar brottsoffer, vi träffar de som är misstänkta för brott, vi träffar poliser, åklagare, domare osv. Vissa personer, t ex vissa poliser, har någon föreställning om att advokater inte är verklighetsförankrade, att vi blundar för samhällsproblemen eftersom vi ställer upp som offentliga försvarare, att vi jobbar i vårt yrke bara för att tjäna en massa pengar på andras olycka. Självklart är det inte så. Ska man orka jobba i vårt yrke så måste man ha en drivkraft som innebär att man orkar stå ut med att träffa alla olyckliga människor som vi träffar.

Min drivkraft är att få hjälpa människor, att får göra skillnad för någon, att få en kram som tack få hjälpen, att få ett tack-kort eller en bukett blommor. Små gester som visar att klienten är tacksam och nöjd med det arbete man gjort.

I dag var jag på Migrationsverket med en klient. Migrationsverkets utredare kom med påståenden som klienten inte var beredd på och som också kunde ifrågasättas. Då är det mitt jobb som hans offentliga biträde att ifrågasätta, att peka på orimligheter och godtycklighet. Kanske är det därför, för att vi är och ska vara obekväma, som Migrationsverket tycker att vi ska ha sämre arbetsvillkor än andra. Den här skylten kan han hitta i pausrummet på Agnesfridsvägen. Härom veckan blev en kollega förvägrad att bli insläpp i pausutrymmet för att gå på toaletten. Nya direktiv från ledningen sades det.



​Så här ser oftast pausutrymmena ut numera,
men de offentliga biträdena är inte särskilt välkomna här

Gillar

Kommentarer

Skriv kommentar...
IP: 82.99.3.229