Måndag igen - men inte som vanligt

I dag var första arbetsdagen efter min "nästan-gå-i-väggen-upplevelse" i fredags. I går kväll kändes det jättebra och jag var övertygad om att jag inte skulle känna mig ytterligare berörd av det som hände i fredags. Även i morse kändes det bra hemma. Så kom jag till kontoret, gick igenom alla de vanliga rutinerna såsom att sätta datorn i dockan, slå på den, logga in, öppna Outlook och kolla dagens kalender och att-göra-listan. Någonstans då och där kändes det plötsligt inte OK längre. Jag gick min vanliga runda för att säga godmorgon till kollegorna och satte mig hos kollegan Diana och pratade. Tack och lov för att jag kan vara helt och hållet öppen mot henne. Där satt jag och pratade tills det var dags att börja enhetsmötet.

Jag hade bestämt mig för att vara fullständig öppen mot medarbetarna och jag berättade om vad som hänt mig i fredags. Jag berättade att jag nu skulle ta hand om mig och strukturera om min arbetssituation. Så här har jag bestämt:

- Jag ska inte jobba sent på kvällarna, så som jag gjort tidigare.
- Jag ska inte jobba på helgerna, så som jag gjort tidigare.
- Jag ska införa en telefondag i veckan då jag kan ta emot samtal från befintliga klienter.
- Jag kommer att stänga dörren och dra för lamellgardinerna när jag inte vill bli störd.
När jag sitter bakom stängd dörr ska jag kunna koncentrera mig på mina ärenden och skriva mina yttranden, inlagor m.m.
- När dörren är öppen är det OK att komma och "störa".

Detta innebär inte att jag aldrig mer kommer att jobba kvar någon kväll, eller att jag aldrig mer kommer att jobba en helg. Men det viktiga är att det inte kommer att bli i samma utsträckning och att jag med den nya strukturen kanske inte heller kommer att behöva det.

Några av kollegorna uttryckte att det var bra att jag sade ifrån. Flera tyckte att en telefondag i veckan var en mycket bra idé och det var flera som hängde på den idén. Även vår administration tyckte att det skulle förenkla för dem. Win-win alltså.

Som vanligt gick måndagen fort, med alla möten som vi brukar ha. Men mötena kändes kreativa och effektiva. Jag fixade också ett kompletterande överklagande till en kollega som behövde hjälp för att hinna med. Även det kändes helt ok och stressade inte mig något särskilt, eftersom jag själv inte hade några deadlines. Det gäller ju att hjälpa varandra

På eftermiddagen, närmare bestämt vid 17-tiden kom Sven in till kontoret och vi deltog båda två i ett BNI-event som anordnades av vårt BNI-team BNI Bron. Jag har inte deltagit i BNI på hela våren, utan det har varit kollegan Jan som har ersatt mig i teamet. Det var riktigt trevligt att träffa alla i teamet igen och dessutom många, många fler. Även Sven uppskattade att vara med på detta event.

Vid 19-tiden drog vi oss undan, gick upp till kontoret och jag packade ihop och sedan åkte vi hem. Vi hade först tänkt köpa med oss något att äta, men bestämde oss för att vi nog inte hade behov av det efter kycklingwrapen som vi åt på eventet. Det blev i stället lite honungs- och vattenmelon medan vi såg "Lotta på Liseberg".

Samma akt som jag hade med mig hem i går och då inte orkade öppna hade jag med mig hem i dag också. Nu öppnades den och det yttrande som ska vara inne till den 20 juni skrev jag på lite mer än en timme. Lekande lätt.

Det känns verkligen riktigt bra att jag har bestämt mig för, och tillkännagett, den nya strukturen. Jag tror att detta kan bli mycket bra.

Gillar

Kommentarer

Skriv kommentar...
IP: 82.99.3.229