Känner mig bedrövad, men lycklig, fast fundersam

Ja jag förstår att dagens bloggtitel verkar förvirrande, motsägelsefull, fast kanske hoppfull. Det är ungefär så jag har känt mig idag.

Hade tänkt vakna och stiga upp tidigt, men utan att ställa klockan. I går vaknade jag vid 5-tiden, men i dag sov jag till kl 7. Troligen behövligt. Sven steg upp tillsammans med mig och vi åt frukost tillsammans. Tog det ganska lugnt. Jag var på jobbet vid 9-tiden. Ambitionen var att hinna med en hel del, men samtidigt ville Sven att vi skulle äta lunch tillsammans och jag hade tänkt att vara fri på eftermiddagen. Så det fick bli så. Två ärenden hann jag med och att skicka mail till de båda klienterna. Lite annat smått och gott fixade jag också innan jag gick hem.

Under tiden jag var på kontoret kunde jag följa Annelies flygresa till Perth via appen Flightradar24. Jag kunde se när hon landade och efter det hade vi en lite chatt, jag för att kolla att allt var bra. Det var det. Hon hade haft en bra och bekväm resa.

Till lunch åt vi sill, ägg och potatis och - med tanke på mina nya föresatser - blev det en alkoholfri öl för min del.

Sedan blev det någon timme i solstolen. Det var när jag låg där och njöt av solens värme som tankarna började snurra.

Först kände jag mig bedrövad över att Annelie nu hade rest hem till Australien igen. För efter 13 år i Australien är så klart hennes hem där i Perth, i Cannington. I hennes vackra hus där och där hon har skapat sig det hem hon vill ha.

Jag kände mig lycklig över det och även över den fantastiska sommar som vi haft i år. Vi har haft förmånen att ha Annelie här i nästan fem veckor. Sven fick ta hand om barnbarnen Devon och Winston en hel vecka när de skulle till simskolan. Vi har gjort en fantastisk resa med kryssningsfartyget Norwegian Epic med alla barn och barnbarn. I 10 dagar kunde vi umgås och tillbringa härliga dagar och dela fantastiska upplevelser med varandra. Det har verkligen varit en intensiv sommar och det var nog det som gjorde att jag kände ett slags vemod över att detta var över och det blev verkligt i och med att Annelie reste hem.

Hela vår underbara familj

Sedan började jag fundera över livet i allmänhet, min ålder, min resterande yrkesverksamhet, min eventuella pension osv. Det gav mig faktist lite ångest. När ska jag gå i pension? Hur ska jag göra det? Vad ska jag göra sedan? Hur länge ska vi hålla oss friska? Hur länge ska vi kunna resa, t ex till Australien? En massa existentiella tankar virvlade omkring i huvudet på mig.

Det fick mig att skriva en fråga på FB:

Jag fick många svar och kommentarer och de fick mig att känna mig bättre till mods. Men känslan av vemod och fundersammes stannade kvar.

Vi älskar olika typer av byggprogram på TV. I dag var det Property Brothers och vi satte oss för att se det. Mitt i programmet ringde tjänstemobilen och det var vår larmcentral, Lövesta Larm. Det hade gått ett inbrottslarm på kontoret. Jag fick så klart åka dit och kolla läget. Allting var emellertid intakt. Inga spår efter något inbrott. Kanske en spindel?


På väg upp i hissen för att fånga tjuvar

Varför skulle jag få lov att sitta och titta på något som jag gillar?

Som kompensation fixade vi, ja mest Sven, en god middag. Förrätten med skaldjurspaté, räkor och löjrom. Huvudrätt bestående av örtfyllda lövbiffrulader, rotfruktsstomp och sallad. Lite senare blev det vattenmelon.

Resten av kvällen ägnade vi oss åt mordiska nöjen.

- Fader Brown
- Mord i paradiset
- Morden i Midsomer

Alla tre favoritserier. Jag älskar engelska kriminalserier.

Gillar

Kommentarer

fibrolivet
fibrolivet,
Aldrig fel att ta sig en funderare över framtiden och att känna tacksamhet för det man upplevt!!! Er mat såg fantastiskt god ut!!! Jag slår troligtvis en signal till dig på jobb i morgon😀nouw.com/fibrolivet
Skriv kommentar...
IP: 82.99.3.229